På promenad i Pelle Svanslös fotspår

Myshelgen håller på att lida mot sitt slut. Det har kännts som söndag ända sedan i fredags eftersom vi var ut och firade redan på torsdagen. På fredagkvällen cykla jag och Hanna ut i ingenstans på singstar och bastu, fast vi dissa bastun. En riktig trevlig kväll, med en del nya människor, vilket ju alltid är kul. Cyklade halvtimmes turen hem vid fyra i absolut SPÖregn! Hann bli våt som en tupp innan man väl var hemma. Klev upp sent och gick med Linda och Stina till Little Asia, åt en halv potion thaimat och svor sen på min proppmätta mages vägnar att inte äta mer på heeela dagen! Vilket ju såklart inte höll... Linda sov halva kvällen. Fick i allafall hela packningen undanstädad, det är otroligt vad kaos snabbt kan uppkomma! Installerade webcameran och lyckades ringa hem, till Arlene i Linköping och Emil i Umeå. Blev lyrisk och fascinerad som ett litet barn över teknikens under.

När festprinsessan sovit sin Törnrosa sömn skulle vi se på "the da vinci code" som jag köpte för 100bath på bangkoks flygplats (ett fynd! (2,30€) trodde jag...). Det visade sig dock att det var en dokumentär med en gråhårig berättare och inte Dan Browns thriller. Besvikelsen stod skriven i pannan! (Förstår nu varför pappa klaga på att den inte var bra, det var inte för att han inte läst boken :P). Sen hyrde vi 3 filmer för 50kr i uthyrningen här i huset. Kopps, Ett hål i hjärtat och Masjävlar. Kopps har ju jag, som den antifilm-människa jag är, inte sett än, så det tyckte vi skulle bli super. Lagade fruktsallad med glass och förberedde oss på skratt och soffmys. Men tror ni att det nånsinn ska gå lätt?! Koppsskivan var sönderrepad, och när ja kila ner för att byta ut den så stod en fjortis framför mig i kön med det sista ex:et Kopps dom had! It wasn't ment to be. Så det vart Torsk på tallinn istället. Den såg vi ikväll till middagen, som bestod just av torsk i mandelfisk format :) Lite smånördigt sammanträffande! "Ett hål i hjärtat" var riktigt skit, vi läste inte baksidan utan såg bara att det var Lukas Modyson produktion. Den var obehaglig, osmaklig och nästan en porrfilm, allt detta blandat med en psykiskt sjuk pojkes snack om underjordiska vulkaner på havsbotten. Man vart så less och trött att vi stängd av efter 20min. Det var ju inte alls något sånt vi velat se! Masjävlar får dock godkänt. Känns som ja stillat mitt filmbehov för ett år framöver (jag som såg kanske 5 filmer totalt ifjol!).

Idag ha jag vart på långpromenad, rutten kan ni se på bilden ovan. (Ja ja, jag vet att jag är lite nördig...:P). Röda krysset= där bor vi, Gröna= skolan. Trodde jag skulle behöv gå i 3h om jag skulle gå runt hela stan, men det räckte med 1,5h. Gick ganska raskt och solen sken ju så det var en riktig njutning. Testade min nya telefonkamera och lyckades fånga våren den 20 januari. På min spatsergång såg jag: En grön gräsmatta, en tjej med en mårdhund på huvudet (maken till FUL mössa! ville ta en bild, men det skulle sett konstigt ut på håll om jag gick bakom och fotta med mobilen! :D), ett fjortispar uppfyllda av vårkänslor vid ett plank och en kille i kjol (ville ta bild på han också, men kunde inte av samma anledning som med mössan, tyvärr :P). Sen skulle Linda far o träna och jag hänga med, men efter vissa missöden insåg vi att vi inte skulle hinna dit i tid och gav oss istället ut o sprang i 40min! Så idag har latmasken i mig mig utrotats lite iallafall, med öm rumpa som tack :). Här följer bilder från solskens promenaden

Svandammen

Biblioteket- Carolina Rediviva ^ Min skola - Ekonomikum

Nordens VenedigVad är sannolikheten att FYRA blåa bilar parkerar bredvid varandra, det undrar jag?
Här bor jag (röda pilen)
Natti Natt! Imorgon börjar en ny kurs, nya tentor, ny kunskap och nya utmaningar

In your head, in your head, Zombie

In your head, in your head,

Zombie, zombie, zombie,
Hey, hey, hey. What's in your head,
In your head,
Zombie, zombie, zombie?

Cranberries - Zombie, sjöng vi igår på singstar förfesten. En passande låt för gårdagen men även för idag. Igår var alltså the big day, Statistiktentan. Mellan 8-13 var en sal på andra sidan stan bokad för intensiv tankeverksamhet. Jag orkade inte cykla dit. Att ställa klockan på halv sju för att sedan oroligt vimsa runt i stan för att hitta dit i tid, kändes inte lockande för fem cent. Så jag tog taxi. Lite snobbigt kan tänkas, men jag var inte ensam om idén och det var ju i alla fall ingen limousine (det får jag nog vänta lite med :P). 138kronors resan tillbringades i ett halvsovande stadie för att komma dit fyra minuter innan tentan satte igång.

6 uppgifter. Jag var ju helt inställd på att ja skulle bli helt ställd och handlingsförlamad så fort jag fick det framför mig, så lite uppgiftslösarrutin som jag hunnit skaffa mig. Men första uppgiften gick förvånansvärt bra, fyran fixa jag bra och femman. Hoppet började tändades i mina ögon, kanske det finns en chans! Räknade hela tiden ihop poängen för att se hur mycket jag kunde vara förtjänt av, skramlade girigt, snälla låt det vara åtminstone trettio! Sen kom sista uppgiften... Värd 14 poäng och handla till största del om saker vi tagit upp i slutskedet av kursen. Och så långt hade jag ju inte hunnit. Tänkte att jag lär mig den första drygt 2/3 delen av kursen ordentligt så får jag sen ha lite tur sen...

Solen sken när man kom ut från tentan. Ögonen hängde, huvudet värkte och kissnödig var man för inte hade de ju funnits nån tid för att hinna gå på toa. Väl hemma hade redan de preliminära resultaten lagts ut. Såg att jag tappat två "gratis" poäng på första uppgiften... Slarv. Efter att sedan ha räknat ihop de uppgifter där jag fått rätt svar, inte sagt att det är full poäng för det, gav det mig ca 28. Jag kommer bli så grymt förbannat arg om jag hamnar på en omtenta för det! Jag försöker se det optimistiskt, men hur jag än försöker går det inte o se varifrån alla de där 30poängen skulle finnas. Om en vecka kommer domen. Det är darr på ribban, hoppas det inte blåser så mycket när de rättar!

Kön i korthet...

Igår hade vi "Omtentafest" hemma hos Eric som bor en bit längre bort på gatan från mig. Vi sjöng singstar och hade trevligt. Halv nie pallrade vi oss iväg till Stockholms Nation. Men där mötes vi av en hemsk syn. Maken till lång kö! Har aldrig skådat något liknande! Ta den värsta Arkenkön du nånsinn sett X3. Efter en dryg halvtimme gav vi upp och satte oss på Orvars krog, Norrlands Nations lilla hak. Beställde in lite mat och hade en fortsatt trevlig kväll tills de stängde klockan ett.

På dagens schema står städning av lägenheten, min packning ligger innanför dörren till mitt rum, bordet i köket är översållat av papper, tidningar och böcker (både jag och Linda har haft tenta) och så behöver jag diska. Så jag har alltså att göra. Gå ut med soporna skall jag också. Hittade en grädde som gått ut 30 nov, den luktade lagom surt... Samt en makaronilåda som legat i kylen i 5,5vecka. Bon Apetit. Nej nu skall här bli ordning på torpet!

Packåsna i blåsväder

Dagens sanning: Hellre är jag en packad åsna, än en packåsna.

Håller på att samlar ihop alla mina prylar inför flytten tillbaka till Svea Rike. Ja, för flytt är nog sanneligen ingen underdrift. Jag tyckte att jag hade mycket packning med mig hit den 20 december. Vad har hänt? Jo, en jul kom emellan, plus att jag ju var hem helgen före den 20de och lasta av en liten del av flyttlasset redan då. Efter att ha kånkat både axlar, nacke och rygg halvt urled genom eckerös gångar (en stor sportbag på vardera axeln, en dataväska på ryggen, och en liten dvärg under allt detta, totalt 21kg packning) ser jag nu verkligen inte framemot att göra en "favorit i repris". Dessutom kommer det gunga, för träden utanför fönstret står krokiga i blåsten. Som den wannabe-sjöbjörn som jag utger mig för att vara, väntas jag nu sitta och gäspa lojsk och säga avmätt "äääh! vad är väl det här, int gungar det heller! Paller... Nej sinni ni sku vart me den där kvällen på Birka.. då vågorna slog upp på sjättedäck, folk grät och var gröna i ansiktet. Det här är iiingenting i jämförelse!". Men ärligt talat tycker jag inte så värst mycket om när det gungar. Jag brukar aldrig må dåligt, så dåligt att jag inte står ut med mig själv, alltså :P. Men klart att balanssinnet, huvudet, ja hela kroppen hellre ser att man slipper en vågad båttur.

Får iallafall sällskap :). Sofie åker med i bussen från stan, och Sonja kommer med på båten. Sofie skall fara ner till Örebro och börja plugga till socionom där, har inget boende och känner inte staden. Sonja skall komma med enda till Uppsala, och imorgon flyga över till Gran Canaria för en fyra månaders massageutbildning! Avundsjuk! Så jag tror nog att det finns två fröknar som har mera resfeber än mig just nu. Livet är fullt av utmaningar!

Och en av dessa utmaningar väntar om drygt två timmar alltså. Då skall jag kånka ner mitt pick o pack till busshållplatsen. Har inte ännu packat ner mina statistikböcker o papper, vilka torde väga en 3kg (tyvärr nog ingen överdrift, boken går lätt att förväxla med en tegelsten och väger ensam 2kilo!). Redan nu väger min ena bag 10,6kg, min rullväska (tack pappa för att du lånar ut den! Där skonar jag kanske en axel) 10,3kg och så dataväskan på 5,4kg... Det blir alltså ett lass på 30kg totalt! En utmaning som jag ser såå fram emot att ta mig ann!

Kul skall det bli att träffa Linda, som jag inte sett sedan Lucia, kul blir det också att träffa de andra kursarna och kanske hinna med att gå en sväng på stan och se om det återstår något av mellandagsrean. Igår fick jag förövrigt reda på att Helene skall gå sitt sista år i Uppsis from hösten -08, det kommer bli jättekul att få ett känt ansikte till staden, det kan man aldrig få för många av!

Nu skall jag ta en dusch, äta, packa ner statistiken och säg adjö till världens bästa säng. Får se när man får träffa den igen..!

Familjens dvärg skulle behöva ladda batteriet

Batterinivå låg - Batterinivå låg - Batterinivå låg - Batterinivå låg

Blinkar det i ögonen på mig just nu. Hur skall jag orka med den här intensiva våren som väntar? Jag borde ladda upp mig på något sätt, men hur? Inte med godis. Inte med semester. För det hjälper ju inte alls det, har ju vart ledig i en månad och det har ju gjort en mer degig än pigg... Förstår inte vad det är för fel på mig just nu. Har aldrig i mitt liv vart så odisciplinerad som jag är just nu. Kan man hamna i en trotsålder vid tjugo, en trotsålder med sitt inre? Inte en vanlig trotsålder som den när man var fem och vägra fara hem från dagis, inte heller den trotsåldern då man vägra bli hämtad av mamma utanför skolan (utan helst 100m bort, utom synhåll) när man gick i högstadiet. Utan en trotsålder mot sin egen vilja. Motstridiga och förvirrade känslor strider om att ta över makten. Och fel sida vinner. Det vill säga, inte den sidan som propagerar för statistiken. (Hah där kom den! Inte ett inlägg utan det där magiska ordet!) Jag vet att jag måst. Men det hjälper ju inte! Det har ju alltid funkat förr, varför skall de behöva vara så svårt nu!?

Igår var jag till Geta igen. Sjöng mig smått hes på singstar. Vad roligt det är alltså, man kan ju hålla på i timmar! (Till andras förtret :D). Idag fick ja sightseeingen i dagsljus :). Sen hamna vi på att dra upp en klant som fått för sig att testa fyrhjulsdriften på en plöjd och lerig åker. Smart idé. Samma kille försökte även testa att köra över ett sörjigt dike förra söndagen och fastnade så rejält så han fick bogseras bort med hjälp av en traktor. Det händer kanske inte så mycket där ute (heller), så han måst söka spänningen om söndagsmornar "tänk om jag skulle fastna idag?!". Haha, tycker för min del att det verkar ha börjat bli en tokig ovana att behöv väck opp sjusovande slappare för bogserhjälp varje söndag. Men, men så är det Geta vi snackar om också! ;)

Idag har julen sopats ut, men vår 4 meters gran står fortfarande och lyser med sin närvaro. Synd att behöv släng ut den, den är ju så fin! Man skulle behöva konservera den till nästa år :D Den ha vart så perfekt lång o bred nertill...

På tal om längd, så har undertecknad nu tagit över titeln som Familjens dvärg av Philip. Efter att ha kämpat, men sett sig besegrad i längdmätning hela hösten, har han nu passerat syster-yster med flera centimeter! Så nu är man minstingen. En postiv grej med det är att man ju om jularna brukar säga att "vi ger bara julklappar åt de minsta, inte åt de stora". Alltså väntar jag mig hädanefter mer klappar än brorsan ;) Rätt skall väl vara rätt, eller hur? Det under förutsättning att jag varit snäll, vill säga, men hittills har jag inte gjort något dumt i år :) Lovar! Men än återstår 345 dagar till jul, mycket hinner hända än!

Gonatt från Trötter

"Jag ska bara...",sa Malin Alfons Jansson

Nu är det upp till dig,

nu får du själv bestämma

vart du skall resa bort

och vad du kallar hemma.

Du väljer dina vägar,
kan göra vad du vill.
Ja, även då du väljer

att vänta lite till.

Hur man vill ha sitt liv

är inte lätt att veta.

Så därför finns det tid

att testa och att leta.

Så många möjligheter

att säga ja och nej...

Så minns att alltid lyssna

till rösten inom dig.

De här fina raderna fick jag av mamma kvällen före jag och Josse begav oss ut i världen för att prova våra vingar, eller Thai Airways vingar :). Och innan ni börjar tro att mor min är en strålande poet så kan jag upplysa om att dikten är hämtad från ett vykort och inte från hennes huvud.

Jag tycker den är fin på något vis, den beskriver ganska bra läget just nu, då man svävar mellan barndom och vuxenhet. Jag har alltid haft respekt för mina föräldrar och alltid varit noga med att hålla deras förtroende, dvs jag var en trevlig, snäll och aldrig högt skrikande tonåring (vad jag vill minnas, haha) som inte gjorde något (nästan) som jag visste att inte skulle gillas. De behövde aldrig säga till vad som inte gillades, det kunde man känna på sig själv. När man väl blev myndig var skillnaden inte större än att man fick köra bil, köpa en flaska vin på Alko och svänga sina lurviga ben på Arkens dansgolv. Jag har en kompis som räknade dagarna tills hon skulle fylla 18år, bockade av och räknade. För dåå, då minsann skulle man få göra precis som man ville, eller man slapp i alla fall vara hemma klockan två.

Ibland tänker man tillbaka och inser att "jag var nog för snäll". Den tanken flyger förbi då mamma och pappa har nostalgisnack om hur busiga och vilda de var när de var unga. "Malin så gjorde du aldrig!", brukar de då säga, efter att ha avslöjat något ungdomshyss, en tjuvrökning eller en mattbomb i någons brevlåda. "Nej så gjorde jag aldrig", håller jag med. Men jag är inte bitter för det! :) Det känns som jag i lagom mängd tar igen det med småskaliga äventyr idag istället. Och var gång jag avslöjar vart jag tagit vägen, vad jag hittat på eller varit med om, väntar jag mig att mamma och pappa skall bli eld och lågor, spela rövare och klandra mig och säga "meeeen Malin hur kan du!". Men varje gång skrattar de glatt (eller åtminstone mamma) och säger "jaha, du är rolig du". Där står man snopen och undrar varför reaktionen uteblev. Några gånger under den senaste månaden hemma har jag väntat mig just en såndär rövarreaktion utan dess like, men istället mötts av en lugnt, sansat och accepterande "jaha". Jag har inte insett själv att jag börjar bli vuxen.

Men just nu skulle jag behöva vara 10år yngre... Varför då? Jo, för då skulle mamma kunna säga till mig att "Malin, nu skall du gå och lägga dig, klockan är elva", "Malin nu får du inte sitta vid datorn längre" och det bästa av allt: "Malin, nu tycker jag att du skall plugga på provet". Men i och med att jag nu skall vara stor nog att inse, förstå och bestämma själv, så säger hon ingenting, som den snälla mor hon är. Hon bara tassar runt och tänker; "GÅ och plugga, STÄNG AV datorn!". Jag känner det nog. Men hon säger inget. Och så länge hon inget säger, så kan jag inte lyssna på det. Jag känner mig som ett bångstyrigt barn "jag ska bara...". Ja, jag skulle verkligen nödvändigtvis behöva vara liten igen, en stund, någon vecka sådär, tills tentan är över. Men så lätt fungerar det inte i vår värld, och det är allt bra synd!

Vingklippt vilsen höna, flyttfågel och en ungtupp

Förvirrad.

Jag är förvirrad just nu. Som en yr höna med vingar som jag inte förstår mig på hur fungerar. Nu är jag alltså hemma, och har så varit sen 20de december. Det är en lång tid. Men om en vecka skall jag återvända, dra upp rötterna från fädernas jord igen och flaxa över havet. Flyttfågel, det är vad man är. Som tappat kompassen. Jag förstår inte riktigt det här. Just mötte man ju alla andra flyttfåglar här hemma, man såg dom knata runt på gatorna i stan, de fikade på Nikolaj, de handlade strumpor på Kappahl och tog en öl på Indigo. Alla gamla skator och sprätthökar man växt upp med kacklade och flaxade runt på dansgolvet som om de aldrig vart borta och provat sina vingar. Men nu är alla utflugna igen. Jag sitter här hemma och skall plugga. Och just nu känns det som att jag inte bor i Uppsala, det känns inte som jag har en skola där som väntar. Det känns som mitt liv finns här på holmen. Jag orkar inte cykla överallt i kylan, jag orkar inte dona med all tvätt och mat själv. Kråkan har blivit bekäm.

Eller kan det bero på att det bosatt sig en fjäril i kråkans mage?

Utsikt från Soltuna i dagsljus

Igår var jag på sightseeing i Geta. "Där är Isaksöbron" (kolsvart), "Där är Soltuna, och där borta på udden brukar det komma stora vågor" (kolsvart). Men jag tror att det var fint, det var bara hmm lite mörkt :) Får väl lov att se det i dagsljus en annan gång helt enkelt. Nu kan jag i alla fall Geta-by-nightfall utan o innan. Tack Conny.

Steg upp 05.45 imorse, och jag har inte fuskat och gått och lagt mig emellan, utan jag är still going strong. Man borde göra det oftare. Gå upp tidigt alltså, dagen blir ju så lång! Man hinner med maaaasssa plugg... Idag ha jag hittills gått igenom Index, nu ska ja ta itu med standardavvägning, korrelationskoefficienter och regression. (Bara Hanna som inser hur mycket jag har kvar alltså! :P Men det oordnar sig. Tidsoptimisten har talat).

Nej nu skall kråkan stångas med tjuren och ta han runt hornen igen då. Auf Wiedersehen!

Blondie på Getabesök

"A body of methods to make wise decisions in the face of uncertainty"

Det är vad jag tänker viga de kommande 12 dagarna åt. Trots min uppenbarliga allergi mot ämnet. Ja just det, jag pratar om statistiken IGEN. Förlåt. Men nu, NU är det allvar. Nu måste jag ta tjuren vid hornen. Mycket, mycket snack, och lite, lite verkstad för fröken Jansson just nu. Skulle jag bara ägnat en bråkdel av den tid som jag lagt på att beklaga mig över allt jag borde göra och allt jag borde läsa så skulle betydligt mer ha blivit uträttat.

Kom hem från två dagar jobb inatt vid halv fem. Smart som man var, hade jag bokat in frissa klockan tolv, så mitt nyuppkomna (?) sömnbehov om tio timmar per natt, vart verkligen inte tillgodosett. Kung Bore har slagit sina klor i oss, vinden pinar och det är kallt, men jag är i alla fall nyklippt och sommarblond. Om man låser in sig på toaletten och intalar sig själv att det är sommar utanför dörren, kanske man kan lura sig en liiten stund att det är sommar och värma sig på de varma härliga tankarna...

Jag tycker det vart helg jämt sen jag kom hem, helg, jul, (mellandagar), helg, nyår, (jobb), helg... Det är ju ingen ordning! Imorgon är det många som packar sina väskor för att så småningom börja återvända till vardagen på sina studieorter i öst och väst, norr och söder. Så avfolkades lilla Åland på 70% (minst!) av den unga befolkningen igen då... "Vi ses kanske vid påsk! Ha det fint, annars ses vi ju i sommar!", "Du måste komma och hälsa på, hör av dig". Så går säkert samtalen mellan vänner som bor på vitt skilda håll, under de här dagarna. Men våren kommer säkert att flyga förbi, såsom hösten gjorde, tjoff och så har vi härlig vår, krokusar, ljusa nätter och dans runt midsommarstången. För vet ni! Nu går vi mot ljusare tider igen! =).

Nyårsaftonen firades i glada vänners lag ute i Kattby. Emma och Bethina hade lagat väldigt god middag. Vi åt och drack och tjoade. Jonna och jag duellerade i singstar tills hesheten var ett faktum! Man bävade för att någon plötsligt skulle ledsna och släng ut en! :D. Taxi in till stan vid tolvslaget, skålande i alltför många flaskor champagne (alla skulle ju ha en egen...), vackert fyrverkeri och glada miner. Sedan bar det av till Indigo med en massa dans. Efter timmar av köande och ringande till upptagna taxiväxlar fick vi äntligen tag på en bil utanför Fantasia, klockan slagen 05.05, tårna eventuellt 10 till antalet...

...Klev sedan av i Geta centrum en halv timme senare :D. Jo du läste rätt. I Geta. Världens ände. Stället man bara åker fel till! "Jahapp, då var man här då" tänkte jag och skrattade. Getabocken lyste mot en spöklik bakgrund av Geta kyrka. Premiärbesöket. Spännande :). Nytt år, nya upplevelser, nya upptåg! Messade mamma att jag hamnade i Geta och hon inte skulle bli putt. Var dock liite jobbigt att vakna i Geta, ha bilen i Kattby och dessutom behöva fara på jobb dagen efter, men dumt huvud får kroppen lida! :) Vad jag gjorde dit? Ja, det förtäljer inte den här historien.

Nu lite kvällskaffe, gott!