Återkallar gammal lärdom

Det hela började med att min lillebror kom hem från sina studentskrivningar i matte och nämnde en gammal kinesisk gåta som varit med i provet; det finns okänt antal fasaner och kaniner, tillsammans har de 30 huvuden, hur många är de av varje sort?

Efter 9 år av grundskola och 3 år gymnasium med lång matte, vågar jag nästan inte ens fundera på hur många timmar man spenderat med att räkna ut det ena med det andra. Rita marginal, skriva uppgiften, dra två sträck under svaret, vara tydlig i sina uträkningar. Jag kommer ihåg hur vi räknade matte i baracker i årskurs 5 och även hur vår gymnasielärare blev tårögd då i stort sett hela klassen kom 5 min för sent till mattelektionen i gymnasiet (pga att skolfotona delats ut) och han förbannad basunerade att "jag som trodde ni skulle bli matematiker, de där fotona finns för alltid, men den här mattetimmen finns bara nu!".

Hursomhelst, jag har alltid gillat matte och det är nog också en del av varför jag gillar mitt jobb också. Att få jobba med siffror, räkna, nå ett svar och kontrollera, jaa det var rätt! Eller; nej det stämde inte, utreda på nytt, komma fram till en ny lösning som sedan visar sig vara rätt. Triumfen i det och stoltheten över att lösa en gåta. Hur torrt och tråkigt det än må låta, så gillar jag det!

Men hur mycket har man inte lärt sig som faller i glömska? Ikväll såg vi på "smartare än en femte klassist" på ettan med Lasse Kroner (han har btw rakat av allt hår, såg inte alls sig lik ut). Det går ut på att den tävlande skall svara på frågor från åk1-5 och de kan få hjälp av några femteklassister som står vid sina pulpeter i studion. Frågorna är ibland riktigt svåra men de små 11-åriga barnen svarar utan att tveka vad samernas vise man heter, vem som var kung när regalskeppet Vasa skönk (1628 var det visst) och att en krabba har 8 ben. Otroligt vad de kommer ihåg. Och otroligt vad tydligt det blir vad lite vi vuxna minns. Fullt förståeligt är det absolut att minnet skalar bort "onödig" info som man inte använder, men nog är det ju lite med en känsla av panik som man tänker tillbaka på alla tusentals timmar i skolbänken, alla tusentals sidor info, som bara glömts bort. Men sedan när man tänker på all info som man minns så är ju det också otroligt i och för sig. Och kanske finns mycket av infon där nånstans - vilande - i väntan på användning. Som det att vi gick igenom Fotosyntesen 5 gånger under skoltiden, och kunskapen om lavar och mossor och hur vissa svampar lever i symbios. Det minns man, men vetetusan hur nyttig info det är? :)

Även om jag har haft förmånen att ständigt få lära mig nya saker på jobbet de senaste åren så finns ju alltid känslan där, efter att man slutade studera, att man ju inte helt vill lägga den "yttre" inlärningen på hyllan. Att den borde hållas igång med kvällskurser på medis eller distansstudier inom dvs områden. Men det skall finnas tid, ork och inspiration till allt. Istället sitter man framför tvn eller lägger en spindelharpan patians på ipaden för att fördriva tiden mellan surfande bland de senaste nyheterna, bloggar, facebook och googlande av recept inför morgondagens middag.

Tills jag härom kvällen läste om en kollega som testat Khan Academys kurser på nätet. Minns att jag hörde om det för några år sedan. Men det har säkert utvecklats massor sedan dess. Gick in där och signade upp för en gratis mattekurs. Hur boring låter inte det? Inte alls! 

Här får man lösa problem inom olika områden, det kan vara 5 frågor som man skall ha rätt i rad. Då får man en ljusblå färg och efter en viss tid, ca en kvart låses möjlighet till mastery challange upp så man kan "levla" upp och som bäst tillgodogör man sig en mörkblå färg som signalerar att man är master på just den skillen.

För någon som inte alls gillar matte låter säkert detta som rena galenskapen men jag tycker det är lite kul att se hur mycket man faktiskt minns av allt man gått igenom. Kunskapen om ekvationer, funktioner och bråk som man inte använder dagligen finns där nånstans, om än lite ringrostig men det kommer tillbaka. Logaritmer och sinus & cosinus är väldigt långt bortstoppat så det kommer nog att bli lite trögare men för allt finns videor som förklarar hur man skall tänka och lösa de olika uppgifterna om man kör fast.

Kartan till höger på bilden fylls i vartefter man gör de olika skills övningarna eller master challange. Finns väl ca 750 olika skills och hittills är jag master i 32 så jag har en bit kvar.

Det finns även föreläsningar inom en rad andra ämnen och man kan även lära sig programmering om man skulle vilja det. Nog är det ju häftigt hur mycket som kan göras online och dessutom gratis och på ens egna villkor. Jag känner mig inspirerad. Spindelharpan får nog se sig besegrad som tidsfördriv ett tag framöver i alla fall! :)

Kärt återseende

C och jag har semester denna vecka. Det är riktigt skönt! Egentligen hade undertecknad googlat resor och smidigt (tydligen) hemliga planer som inkluderade poolhäng och långa promenader på sandstränder i något varmare land, för denna vecka. Men fick kasta planerna i papperskorgen och än en gång konstatera hur viktigt det kan vara att kommunicera ordentligt med varann... Så vi blev hemma och från att ha inlett semestern i världens sämsta slaskväder med viss grad av självömkan vände vinden, molnen skingrades och vårsolen tinade upp humöret så till den milda grad att det faktiskt känns riktigt bra att "bara" vara hemma och njuta istället för att flänga på som ett jehu så fort man ges chansen.

Det här med att få en dryg veckas "break" i sin hemmiljö gör nog även lite gott. Man får tid att ta tag i saker som legat i stå och tänka tankar klart som man skjuter upp när man jäktar fram i vardagen. Komma ikapp. En dags programpunkt kan bestå av att köpa dammsugarpåsar (som man tänkt göra i månader) och gå en promenad. Eller renskriva de bästa recepten man lagat de senaste månaderna. Reda upp i viktiga-papper-lådan. Tvätta undan. Vika tvätt. Fundera på framtiden.

För att inte veckan skall bli alltför långdragen, allt hemmapyssel till trots, skall vi imorgon åka till Uppsala och bo på hotell. Det skall bli så skoj. Har inte varit dit sedan E's 30 års fest i april för 2 år sedan, så det är verkligen dags. Ibland är jag i Uppsala i mina drömmar och går i mina hoods, stan finns ju liksom kvar där, även om jag inte sett det med egna ögon. Blir lite sentimental ibland och saknar uppsala-tiden och helgerna då C kom på besök, längtan efter honom, plugget, ångesten som ersattes med en så skön känsla när tentan var över men framförallt gemenskapen med alla studiekompisar. Nästnästa helg skall vi styra kosan upp till Gävle och fira att en i gänget fyllt 30. Det blir en reunion med 6 av uppsis-gänget, skall bli skoj! Men först Uppsala imorgon! Mycket kul att se framemot! :)

Uppsala 1 mars 2009