Familjens dvärg skulle behöva ladda batteriet

Batterinivå låg - Batterinivå låg - Batterinivå låg - Batterinivå låg

Blinkar det i ögonen på mig just nu. Hur skall jag orka med den här intensiva våren som väntar? Jag borde ladda upp mig på något sätt, men hur? Inte med godis. Inte med semester. För det hjälper ju inte alls det, har ju vart ledig i en månad och det har ju gjort en mer degig än pigg... Förstår inte vad det är för fel på mig just nu. Har aldrig i mitt liv vart så odisciplinerad som jag är just nu. Kan man hamna i en trotsålder vid tjugo, en trotsålder med sitt inre? Inte en vanlig trotsålder som den när man var fem och vägra fara hem från dagis, inte heller den trotsåldern då man vägra bli hämtad av mamma utanför skolan (utan helst 100m bort, utom synhåll) när man gick i högstadiet. Utan en trotsålder mot sin egen vilja. Motstridiga och förvirrade känslor strider om att ta över makten. Och fel sida vinner. Det vill säga, inte den sidan som propagerar för statistiken. (Hah där kom den! Inte ett inlägg utan det där magiska ordet!) Jag vet att jag måst. Men det hjälper ju inte! Det har ju alltid funkat förr, varför skall de behöva vara så svårt nu!?

Igår var jag till Geta igen. Sjöng mig smått hes på singstar. Vad roligt det är alltså, man kan ju hålla på i timmar! (Till andras förtret :D). Idag fick ja sightseeingen i dagsljus :). Sen hamna vi på att dra upp en klant som fått för sig att testa fyrhjulsdriften på en plöjd och lerig åker. Smart idé. Samma kille försökte även testa att köra över ett sörjigt dike förra söndagen och fastnade så rejält så han fick bogseras bort med hjälp av en traktor. Det händer kanske inte så mycket där ute (heller), så han måst söka spänningen om söndagsmornar "tänk om jag skulle fastna idag?!". Haha, tycker för min del att det verkar ha börjat bli en tokig ovana att behöv väck opp sjusovande slappare för bogserhjälp varje söndag. Men, men så är det Geta vi snackar om också! ;)

Idag har julen sopats ut, men vår 4 meters gran står fortfarande och lyser med sin närvaro. Synd att behöv släng ut den, den är ju så fin! Man skulle behöva konservera den till nästa år :D Den ha vart så perfekt lång o bred nertill...

På tal om längd, så har undertecknad nu tagit över titeln som Familjens dvärg av Philip. Efter att ha kämpat, men sett sig besegrad i längdmätning hela hösten, har han nu passerat syster-yster med flera centimeter! Så nu är man minstingen. En postiv grej med det är att man ju om jularna brukar säga att "vi ger bara julklappar åt de minsta, inte åt de stora". Alltså väntar jag mig hädanefter mer klappar än brorsan ;) Rätt skall väl vara rätt, eller hur? Det under förutsättning att jag varit snäll, vill säga, men hittills har jag inte gjort något dumt i år :) Lovar! Men än återstår 345 dagar till jul, mycket hinner hända än!

Gonatt från Trötter