Stammis i paradiset

O´hoj!

Sitter ombord på Birka Paradise och försöker fördriva tiden så gott det går. Kom ombord imorse efter att ha vaknat ute i ödemarks-Geta, som vanligt. Huj, vad jag var trött! Det börjar sätta sina spår att kliva upp halv sju (ibland halv sex!) varje vardagsmorgon. Jag som egentligen är en riktigt nattuggla! Men snart blir det ändring på det, Conny plockar ut en månad semester imorgon eftermiddag och då får de vara slut med tidiga bilturer in till Mariehamns City.

Ombord är allt preciis sig likt. Stammisarna sitter bänkade för sitt sedvanliga bingospel klockan 11 prick ("Vad kostar brickan?!" "Vaaa! Vaad saa du?!" "Jag vill ha fem plus en bricka, för jag kan ju inte säga att jag vill ha sex! HO HO!"), i baren jobbar gubbarna som stått där de senaste 25 åren och i mässen sitter maskin-Hansson och drar sina skrönor. Allt är precis som det brukar med andra ord. Tydligen är det 140 "kändisar" ombord sa kryssningsvärden. Men jag undrar nog vad för typ av kändisar det skulle vara. b-c eller kanske f-kändisar, månne? Hur som haver har jag bara stött på Blossom Tighton eller vad hon nu heter, hon där i Afrodite, so far, så det är inte mycket att skryta över.

På tal om stammisar. Det är egentligen otroligt. Enda sedan jag satte min fot på båten för första gången i oktober 2006 har man sett samma gamla människor åka i veckorna. Vecka ut och vecka in. Dels har vi Anna (Hon fick bingo idag och hade nr 22 kvar till full bricka; "mitt födelseår!"), hon knagglar runt med sin rulator som hon passligt nog hittat parkering för vid roulettebordet. Sedan har vi Mona, och utan att vara stygg måst jag säga att hon närmast kan liknas med en höna. Hon har alltid ljusblåa byxor på sig, rött läppstift (inte alltför sällan utsmetat runt läpparna), vitt urtunnat hår och så är hon flitig med sin svarta ögonbrynspenna som hon ristar svarta kolstreck med ovanför ögonen som skymtar fram under flaskbottnarna till glasögonon. Även hon ackopanjerad av en röd rullator och även hon ombord alla veckor; måndag till onsdag, året om. Dessa damer har stenkoll på hur det går till. Lägger man exempelvis kassan till vänster om datorn, påpekar de stolt att; "Ni brukar ju FAKTISKT ha kassan till höger" (och man riktigt ser hur de jublar inombords för att de lyckats sätta dit en; "Hah!, Vii sååg nog att ni avvek från era rutiner, gör inte om det!")

Det är lite som att stiga in i en bubbla. Life goes on, på andra sidan relingen, men här ombord traskar samma stora "familj" runt som för 2 år sedan, som för 10 år sedan, ja några t.o.m sedan 25 år tillbaka. Tryggt och hemtamt på något vis. Fast man varit borta i ett halvår, och nästan känner sig smått nervös för att kliva ombord, känner man denna avsaknad av förändring, så fort man klampar över landgången och morsar på vakterna och info-tanten.

I morse hade jag historiens minsta packning med mig. Jag skulle ju kliva av i natt, var tanken. En dag, man behöver ju inte ens ta tandborsten med tänkte jag. Men nähe, slipp då. Paf hade sagt en dag, Jag sa en dag, Barchefen och Pursen tolkade det som två. Gärna för mig, det ger extra klirr i kassan utan någon extra stor ansträngning, dock var tandborstarna slut i taxfreen så de blir att använda fingret i natt... Det enda jag är lite orolig för är att jag skall missa att stiga av imorgon natt. Båten tar nämligen iland endast 10-15 min, för att plocka upp ålänningar som skall med på midsommarkryssen, sedan styr det rodret mot Visby. Jag har alltså inte mycket tid att röra mig med för att smita från spelbordet och hoppa i land. Värst är att ingen exakt verkar veta när vi tar iland heller! Nå vi får väl se imorgon hur det går!

Nu vart det långt, slutade vid 12.30 och börjar inte förrän 21.30 ikväll, värsta dötiden! Skulle ja vetat detta skulle jag ju tatt me mig träningskläderna eller baddräkten o lagt mig i bubbelpoolen. Attans!

Glad midsommar på er alla! (om jag inte lyckas producera ett inlägg dessförinnan)

Arkens förtrollande dragningskraft

Fredagen den 13de förlöpte utan några större beskymmer. Tack och lov.

Steg upp vid sex på morgonen, men väl hemma i stan igen ducka jag under, sömnbehovs-mätaren hade nått en oroväckande hög nivå och det enda som kunde sätta den i balans var att sova vidare tills förmiddagen övergått till dag. Sedan tog jag mig ann det stora projektet för dagen (ja, för man måste ju se till att göra något under sin vakna tid), nämligen att storstäda C´s bil. Tror jag tömde den på en halv skottkärra grus innan jag polerade (nåja, nästan) varenda kvadratcentimeter av innandömet, så den glänste blank och fin.

Jag hade vissa problem med vårt husdjur, eller kalla det "gårdsdjur"; Paddan. Gräsklipparn som tycks ha ett helt eget liv. Han pular fram i sin ensamhet och klipper, när han blir trött masar han sig hem till sitt bo och laddar batterierna med solenergi innan han ger sig av på sin tuggande färd igen. Jag hade vattenslangen utlagd och en massa grejer från bilen och Paddan kom titt som tätt och gjorde sina tappra försök att klippa över slangen och grejorna. Fick springa som ett jehu för att stoppa den och få den att svänga bort.

På kvällen vart det sedan jobb till 03.15 (men var hemma först halv fem), upptäckte att mitt hubbabubba spelat ett spratt med tungan och att jag var blå i, på och runt munnen när jag skulle far på jobb! Det gick inte bort hur man än skrubba (snyyggt!)... Conny skulle ju inte komma till Arken påstod han. Men det är något magiskt över det stället. Det måste vara det. För hur bestämd man än kan ha varit på att inte skulle sluta sin dag i lobbyn/nattklubben/ på "gubbhyllans" dansgolv eller hängandes i baren så hamnar man allt som oftast (efter att först rånats i dörren på ett hiskeligt inträde) på ovannämnda platser. Så just av denna anledning stod han sedan där och vinkade förnöjt frammåt småtimmarna.

Hade lovat att skjutsa hem en gammal klasskompis till Lemland (15km bort), så Conny fick gott vänta kvar på Arken och stänga stället. Problemet var ju att jag körde vilse och hamnade ut mot Västeränga (?). Huuur långt bort som helst i alla fall! En timme senare var ja tillbaka i stan. Det var tur att Conny var på sånt strålande glatt humör och inte sura för att han fått vänta en halv evighet.

Uppstigning halv två idag. Våffelkalas och nu sitter man och segar. Regnet strilar ute så en promenad känns föga lockande. Kanske man skulle slå sig ner framför tven en stund och invänta kvällens jobb. Ha en trevlig helg allesammans!

Förresten... Så slog IFK Mariehamn (vårt fotbollslag, som faktiskt spelar i finska ligan, vilket i sig inte är så mycket att skryta med...:P) Djurgårn igår med 3-2 igår här på hemmaplan. Inte fy skam, inte!

En färgklick i vardagen

"Jag skall måla hela världen lilla mamma

full med solsken varje dag

att det regnar och är grått, det gör detsamma

du skall solsken i ditt fönster alltid ha"

Dagarna dom går och går, efter varandra! Fast jag tycker faktiskt att dom går rätt långsamt just nu. Tänk att man inte vart hemma mer än fem dagar och att man för en vecka sedan som bäst höll på med tentaplugget i strålande sol, det känns ju som i ett annat liv. Det känns som man hela tiden väntar på att man nog ska måsta åka tillbaka.

Efter en dag i lugnets tecken igår började denna i samma stil som gårdagen. Nästan så man kände sig en aning rastlös när man kom hem halv åtta i morse. Och nu då? Vad ska man nu hitta på? Började med att baka 3 limpor och letade sedan fram mina gamla torra akrylfärger ur garderoben. Vissa gick inte att få upp på nått sätt, så dom fick man lov och bryt upp ur botten. Som att öppna en kalles kaviar från fel håll med andra ord.

Satt mig sedan tillrätta och slog på radion. Och döm om min förvåning när det var Micke Aaltonens stämma som strömma ur högtalarna. Vem han är? En radiopratar på City 106,5 som jag brukar lyssna på hemma i Uppsala. Han skall prata på Steel Fm här hemma hela sommarn.

Efter 2,5h var jag klar, eller klar blir man ju aldrig, och det finns en massa detaljer som ja kunde sitta o pilla med i en halv livstid men pappa kom hem och sa att ja skulle låta bli. Här nedan ser ni alltså dagens dagsverke. Motivet är hämtat från en av fotografierna jag tog ute på Skarpnåtö i fredags när vi va ut med båten. Nu skall jag och Anna ut och skena. Ha det fint!

Meine deutsche Prüfung

Oj nu droppa tentaresultatet från tyskan ner i inboxen! 96 av 100. Finemang, då kan man sätta punkt för den kursen också :) Jag har börjat läsa en smörig tysk roman "das Glück von Morgen" heter den, "ein Roman über Verrat, Betrug und die heilende Kraft der Liebe" (en roman om svek, bedragelse och kärlekens helande kraft). Låter det inte smörigt så säg?

Tusen tack

Först och främst; TACK för alla gratulationer, mess, gästboksinlägg och facis-wallposts mina vänner. Vilken uppvaktning man fick! Vad vore livet utan vänner?


Morfar och Farfar, mina favorit-gubbar. Lilla farmor. (Mormor fastnade inte på bild)

Firade födelsedagen med men massa sötsaker. Marängsviss till frukost (med kaffe), bullar o kakor (med kaffe) till lunch och marängtårta med kakor (och kaffe) till middag. Det var inte konstigt att man smårapande och smått illamående vinkade av de sista gästerna sedan på kvällskvisten. Årets present kan kort sammanfattas med "kuvert". Fyllda med pengar :) Och vad är väl inte bättre än det, då kan man ju köpa nått man verkligen vill ha själv :). Fick också en köttätande blomma av Bella, som var så häftig! Om man rörde lite på de små känselspröten inne i flugfällorna så slog den fast med rekordfart! Fascinerande. Sedan fick jag presentkort på klippning, en vattenlevande blomma, en vacker orcidé och en picknickryggsäck med bestick och hela köret tillsammans med frysväska i ett. Perfekt att ha med ut på sjön i sommar när det skall picknickas :) Så återigen; tack! Och mamma skall ha en extra klapp på axeln för att hon bakade så fin tårta och stod för serveringen, "stans bästa servitris" det är nog hon det! "Dagny kom hit och spill, åh åh ååh Dagny, fem droppar till...!"


Arlene och Daniel, hemkomna från Linköping. Gänget på altanen. Bella och Mr Pig.

Idag skall jag på sommarlunch med jobbet. Borde till dess ha bestämt hur jag skall jobba i juli, har liite svårt att bestäm mig hur jag vill ha det! Men skall försök va ledig när Sofia och Carro kommer över havet och hälsar på mig i juli i alla fall! :) Sen har jag fått förtroendet att låna C´s bil idag. Gissa om undertecknad stod och rusa i rondellerna imorse? :P Ha en fin fin dag!

Bulle i ugnen

Gårdagens jobb gick riktigt bra. Hann med att gå och bli lite nervös före eftersom jag gick här hemma i en evighet och väntade på att få far på jobb. Jobbade sedan med mina två chefer... Men det gick bra! Lite klumpig och ringrostig var man på Oasis stud pokern, men efter att ha blandat en hundra gånger (ingen överdrift) så var det som man inte gjort annat!

Man märkte dock att man vart en aningens seg framåt småtimmarna. Nog för att det brukar kunna pluggas till sent inpå nätterna men att stå och tänka så febrilt tog på krafterna. Men kul var det att se på allt folk som var somrigt klädda, glada och på partyhumör. Kom i säng vid fyra tiden och steg opp först när klockan närmade sig ett.


Lillebror har det inte lätt när han kommer in på mammas revir i köket.

Idag har det bakats bullar och havrekakor, marängbottnar och nu får jag som bäst hjälp av lillebobbo med kladdkaksbaket, han är snäll. Det vankas kalas :) Tänk vad gammal man håller på att bli...

Här är Åland, här är havet

Så var det hemresan då... Hujedamej! Har inte varit med om något liknande! 3 bussar proppfulla, från Uppsala bara. Folk stod i mittengången. Väl framme i Grisslehamn ringlade sig kön lång ut från terminalen. Ombord fanns inga sittplatser. Lyckades roffa åt mig en stol, men efter att det började kurra i magen (åt ett halvt knäckebröd till frukost, det enda som fanns hemma efter att Linda käkat när hon kom hem mitt i natten...) lämnade jag den för ett par minuter för att konstatera att köerna till maten var milslånga och ringlade sig ända ut på däck. Resten av resan fick jag stå. Hittade lite utrymme på golvet, högst upp på båtens soldäck, detta efter att ha letat igenom tre däck. Det var människor ÖVERALLT. Pigg och hungrig som man var, var man nog inte riiiktigt upplagd för det där nojset! Mardröm. Minst sagt! 1750 personer var det ombord. Visste inte ens att de fick ta så många... Väl i land väntade bussen till Mariehamn på oss. Den väntade, och väntade och väntade. Eftersom att alla 1750 resenärer, även de som bara är över o kryssar, är tvungna att gå iland en sväng, tog det minst sagt en eeevighet innan vi äntligen kunde åka. Även den bussen var full och folk fick stå i mittgången.

När jag klev av bussen, matt och utsvulten mötte min gulliga lillebobbo upp mig på busshållplatsen och bar mina väskor. Sedan bar det av ut på stan för att käka lunch. Philip gjorde sin sista dag i låg-och mellanstadiet och blir nu stor högstadiekille till hösten :).


Malisen, Pappsen, Mamsen och lillebobbo

Efter att ha käkat glass med farmor och farfar och manekängat lite nya kläder för farmor (det är så kul, för hon brukar oftast tycka att allt är så fint, om nu det är bra eller dåligt? :D) gled jag och Conny ut till Geta. Första gången man fick åka med taket nedfällt. Aaah, Sommar! Conny är inne i någon dansbands-svacka och nu är det 70tals dansbandshits (?) som gäller. Haha! Uppsala vännerna kan räkna med att jag lärt mig en hel del myskolåtar när jag kommer tillbaka i höst. "Alla killar gillar Katariiina,världens festligaste tjej, att ta med sig på galej!" är en låt som snurrat het i bilstereon.


Man skulle kunna missta sig och tro att det går undan här. Men det går bara 30. Det är så kruttorrt ute nu så skulle man vara en torris så fanns risken att man skulle självantända.

Ut på sjön bar det sedan, för en premiärtur med Connys nya båt. Rättare bestämt en sväng till Hammarland. Att Hammarland och Geta var så nära sjövägen kunde jag väl aldrig tro. Där grillade vi och satt och njöt av kvällssolen. Det är underbart att få ha vattnet så här nära igen!


Janke på väg till sjöss. Grillat - sommarmaten nummer 1.


Conny ser lurig ut, och mycket riktigt hade han något skumt i kikaren, sekunderna efter stack han upp ett gäddskelett i ansiktet på en! Ja se karlar!

Skall på jobb om 4,5h och jag är lite nervös faktiskt! Har inte varit på arken som croupier sen februari 2006, men det skall säkert gå bra.

Krama musten ur Uppsis

Sooommarlov!

Det var en obeskrivlig känsla att komma ut ur skrivningssalen i torsdag förmiddag. Efter att jämfört svaren med varandra kunde vi alla dra en lättnadens suck och konstatera att vi klarade godkänt på tentan och VG på kursen, bra jobbat kompisar!

Gänget efter tentan. På väg till Folkes

En glad Sofia klarade tentan strålande. Så här gnäggande glad var Hanna för att det var sommarlov =)

Johan glassade i solen. Johan O. och Eric.

Sedan vart det en tur till Folkes livs för picknickinhandling och sedan var det ett gäng avslappnade kisar som lapade sol i Eko-parken. Dock låg en sentimental stämning i gänget. Konstigt att alla skall spridas som frön för vinden i sommar och att vi nog inte är enade förrän 1 septemper igen!

Jordgubbsmums. Johan i Stalin-pose

Uffe kikade förbi.

Johan O. och Uffes polare-Per. Blondiner har mer roligt! ;)

Hanna, jag och Sofia firade sommarlovet med en shoppingtur på stan, innan vi möttes upp i Stadsgårdsparken halv fyra. Vid sexsnåret drog vi vidare till Stockholms nation där vi kalasade in sommaren. Det var en trött Malin som väcktes av snälla mammas mess vid sju igår morse. Urk säger jag!

Time to say goodnight

Nu kör vi! Dags att sova så det äääntligen kan få gå och bli terminens sista dag! Håll tummarna är ni snälla!

Natti Natt

Nöten om den försvunna t-shirten är knäckt!

Mysteriet är löst! Efter att ha letat genom heela lägenheten är nu den randiga t-shirten återfunnen! Jag tycker ju att jag letat ööverallt. Utom under bäddmadrassen (har ett lakan som tänker in halva sängen, inklusive bäddmadrassen; så jag trodde ju att det var omöjligt att den skulle finnas just där). Linda frågade om jag inte kikat därunder och döm om min förvåning, där låg den, med pressveck och allt efter en veckas sovande ovanpå. Tur. Jag började nästan tro att det spökade här hemma.

Pimp my deodorant

Jag vill så INTE sitta inne och plugga just nu. Solen skiner och det är som vanligt stekhett på balkongen. Jag tror att jag kanske har läget under kontroll men i sedvanlig ordning känner jag att jag mååst plugga och pränta in i det sista. Annars grämer man sig imorrn om man vet att man kunde lärt sig det. Inspirationen flödar dock, på andra håll. Efter att ha pimpat och gjort en make-over på några kaffemuggar i plugget lät jag just fantasin flöda. Resultatet ses nedan:

My new darlings

Mina nya älsklingar. Linda överraskade mig på balkongen igår efter middagen med en födelsedagspresent i förskott! De är såå fina. Jag älskar dom redan. Så somriga! Jag som gått och spanat på skor och inte hittat några som jag riktigt fallit för. Men dom här föll jag pladask för direkt. Tack lilla gumman för den fina presenten, de passa som hand i handske, eller fot i sko :).

Hellre titt-ut än titt-in

På tal om att glo. Så undrar jag varför det unga paret som bor två lägenheten från vår, Alltid, och då menar jag ALLTID, känner sig tvungna att glo in genom vårt köksfönster när de passerar? Det känns nästan som de sett något, någon gång, som de inte borde ha sett! Eller så har de, i likhet me oss alla andra hakat på i GLObaliseringsyran. Hur som haver är det irriterande att veta, eftersom jag springer runt som om jag vore på beachen här hemma, halvnakna kocken- javisst!

GLO-balisering

Akta så att inte ögona trillar ur! Har du käkat stirr-bullar?

Ibland möter man människor som ser lite, och ibland inte bara så lite, märkliga ut. Människor som inte klär sig fullt mainstream, människor som saknar en arm, ett ben, eller som bara har ett öga vaket. Då tänker man för sig själv "Malin, glo inte, försök att inte stirra!". Men på samma gång så är man ju som ett nyfiket barn, vilket jag förövrigt tror att de flesta är. Ögonen bara dras dit. Fast man vet att man inte borde titta.

Men det är skillnad på att vara handikappad, sitta i rullstol, ha förkorta ben eller missbildade armar (neurosedynfall) och att själv välja att sticka ut. Sticka folk i ögonen.

Ta igår till exempel. Då träffade jag ett vandrande järnspett som kunde stuckit ut ögonen på mig. Jag gick nämligen i parken på väg hem från moderna språk instituitionen. (Trollskogen?) Mot mig kommer en tjej. Med långt hår. Inte vidare konstigt. Forfarande fullt normalt. Tjejens hår var tovat till pekfingertjocka korvar. Forfarande relativt normalt (det kallas dreads, och har man det får man inte tvätta håret på flera månader, för då kan det nämligen börja mögla inuti, vilket jag misstänker att det gör ändå...). På huvudet hade tjejen en hatt. En stor tovad häxhatt. Tovat hår och tovad hatt, smart brud, vilken matchning. Hatten var mörklila, tjejen var liten och hatten var hälften så stor som henne. Högst upp på toppen var spetsen ihopsnurrad till en kringeli-krok. I släptåg hade hon en en-hjulig. Okej, Uppsala är en cykelstad, men jag har då inte sett en enda kotte komma nersusandes för cykelvägen från skolan på en en-hjulig förr! Jag gnuggade mig i ögonen. Funderade på hur länge sedan jag drack kaffe. Funderade på att börja använda keps mot solsting. Men mest av allt försökte jag att inte glo.

Fast egentligen... Nu säger jag inte att folk inte får klä sig som de vill. Absolut, go ahead! Ta på dig din gamla clownnäsa från årskurs fems maskerad och kanske, när du ändå är och gräver där i de gamla paltorna, tryck in dej i ett par förkorta byxor. Om du vill, så varför inte? Färga annars håret svart. Måla ögonen likt kattens (du kan ju hämta inspiration från Charlotte Perelli), ta på dig en neongul skjorta och spring ett ärevarv på stan, vettja! Jag lovar att jag ska glo.

Vi har en snubbe i skolan också. Han är skithög, som min kusin skulle ha sagt, jättelång med andra ord. Han har alltid svarta kläder, halvlångt hår kammat i en smetad bena, förkorta byxor (antagligen för att han envisas med att hissa upp dom under hakan) och ett nitbälte över den lilla ölmagen. Och han är ingen ungdom heller, han är svår att placera i åldrarna. Han är också ett fall av "Malin glo inte". Jag skulle bara vilja fråga honom; Hur tänkte du nu? Vad fick dig att kamma håret sådär osmickrande och dra upp byxorna sådär högt?

På Orvars, där gänget hängt många onsdagar i vår. Bor en snubbe. Eller man börjar tro att han bor där. Vi kallar honom Jesus. Han luktar unket, han har långt hår och långt skägg och bergis en bibel i fickan, hans lärjungar måste vara orvars personal eller de andra grabbarna i baren. "Jesus är här " säger vi och skrockar förnöjt. Alla slänger vi en blick över axeln och glor en liten stund, bara för att det hör till. Allt detta är nog bara ännu ett steg i GLObaliseringen. Eller vad tror du?

En liten reflektion bara.

Balkong studier

Klockan är 23.10 och jag sitter ute på balkongen och pluggar med datorn och alla pappier utspridda i en sarlig röra. 17 grader, men nu börjar de att kännas lite kyligt.

Det går bra med plugget, har inte räknat så mycket övningar men läst dessto mer i böckerna och högg därför just in på en gammal tenta från i våras. På just denna är jag med god marginal godkänd utan att jag tjuvkikade i böckerna, men kanske den var lätt? Vågar inte ropa hej ännu innan jag gjort några fler imorgon. Men det känns betryggande och lugnande att veta eftersom det fortfarande kvarstår 2 hela dagar tills tentan.

Förstå den lättnad om det går vägen, vilket jag helt nu räknar med.*Peppar,peppar* Då skall jag ta emot sommarlovet med öppna armar och med ett leende, där mungiporna letar sin väg under öronen bak i nacken av glädje. Så himla skönt. Jag håller med Hanna, jag känner på mig att den här sommaren kommer bli kanon.

Kossan återvände till båset för en dag!

Idag har jag haft celebert besök. Även om man saknar kossan när båset är tomt, så glömmer man samtidigt hur mysigt det faktiskt är när man väl får stå och beta i samma hage. Vi firade med Ben & Jerry glass i solen på balkongen och ett onyttigt mål på Max (som förorsaka magknip) och lite traskande på stadens gator. Mina kära gäster hade inte insett att det skulle in i det kokande hjärtat av Uppsala och fick svettslag på vår promenad till stadsgårdsparken i väntan på att butikerna skulle öppna.

Jag fick dessutom min dator städad lite, de tyckte tydligen att den var en aningens seg. Bara 73 processer igång, vilket kanske kunde förklara saken... Jag vet inte vad de donade med, men jag tycker mig känna en skillnad (kan vara inbillning också :P), men nån nytta gjorde det säkert... Ska ta hem min lilla dumburk och föra över allt av värde på en extern hårddisk och sedan formatera kanske? Skall ta ett snack med min alldeles egna datakonsult, farbror Dan, först bara :)


Lite av kläderna minus skor och annat jox som skulle förflyttas över Ålands hav.

När gossarna pös ut från garaget strax innan 18 ikväll var trunken (=bagageluckan) full av 4 påsar och baksätet fullt av två stora bagar. Jag vart oskyldigt dömd och anklagad för att smuggla hem svensk sten gömd ibland alla klädpaltor :P

Försökte få en bild på mina gäster men det var inte det lättaste. Conny radera dom som jag tyckte blev vettiga. Om följande är de bästa jag har, så säger det kanske lite om de övriga :D


Conny bakom kudden och en suddig Jocke.

Under denna inkommande vecka skall jag verkligen pressa musten ur Uppsala och mina pluggnerver. Tentan är på torsdag klockan 9. Jag hoppas verkligen att jag hinner få in tillräckligt till dess! Sedan blir det att fira av Uppsala, dock i lugnets tecken, tänker försök pallra mig hem med 8:ans tur på fredagmorgon. Nordens Hawaii, here I come!

Förresten så ringde Linda just och berätta att hon sitter fast på tåget från Sthlm till Uppsis. En människa hade blivit påkörd av tåget och hon räknade med att sitta där väääldigt länge. Hemskt och tillika väldigt typiskt, på en sträcka som vanligtvis går på 45-50 min...