"What Happens On Board, Stays On Board"

På tal om att ta ut kursen, som man bör göra när man styr ett fartyg... Så börjar ikväll reality-serien "Färjan" på kanal 5. Man skall i 10 avsnitt få följa personalen ombord på Ms Cinderella. I februari 2006 var just den båten mitt andra hem, tillbringade många dygn där i streck (tror det var 17) och det var Cinderella som var min första båt, när jag på staplande steg for ut på min croupierpraktik till sjöss.

Det skall därför bli skoj att få följa personalen som man inte sett sedan i mars och framför allt; att få se hur tv-kamerorna valt att framställa och kanske vinkla livet ombord. "Vad som händer ombord, stannar ombord" heter ju "ordspråket" och det är kanske det som fått många oroliga blivande (?) tittare att skräckslaget skriva till kanalen för att få serien censurerad. Det verkar, på antalet brev, som folk inte gör annat än är otrogna på en kryssningsbåt! Tyvärr har man väl inte bara en gång sett med egna ögon att personalen är av samma skrot och korn. Båtlivet är ett speciellt liv. Jag är tacksam för att jag slipper tillbringa stora delar av mitt liv ombord, det räcker gott och väl att få fara och hälsa på "familjen" ombord lite nu och då.

Annars har dagen varit toppen! Har hunnit med mycket av det som jag tänkt göra :). Bytt glödlampa i köket, burit upp saker till vinden, städat, diskat och hävt ut en hel kopp kaffe över mitt nystädade skrivbord (grattis!). Tv-kontrollen har fått lite av ett eget liv sedan dess :S. Hann även med ett besök på gymmet innan Linda serverade fläskkotletter med rotsaker och potatis i ugn till middag. En toppen dag, helt enkelt!

Att ta ut rätt kurs

Ja, som man inte skulle blivit led på alla dessa grafer inför duggan. Här kommer dock en annan. Kolla in kronkursen! En euro kostar 9,70 kr! I augusti när jag växlade var det 9,33 kr. På 6000kr innebär det 26 € extra till mig, inte dåligt.

Horoskopet ljög :)

Godkänd...

...blev jag i duggan idag! Klarade den med hyffsad marginal, gud vad skönt! När jag stod och väntade på Hanna vid skolan imorse skummade jag igenom Metro och hittade mitt kinesiska horoskop för dagen som sade: "Kaninens år: Du kan få dåliga resultat". Vilket dåligt omen! Skrockfull som man ibland är blev jag nog lite orolig men lyckligtvis var det bara tomma ord! :)

Jag funderade på det imorse vid morgonkaffet hur illa jag tycker om den där oron som ofta ligger över ens axlar innan man skall sätta sig ner och skriva ett prov och bevisa vad man lärt sig. Tänk om man inte lyckats lära sig något liksom? Jag undrar jag hur många prov och tester man utsatts för hittills under sina 21 levnadsår, varav 13 spenderats i skolan? Bara under förra terminen var det 7 stycken. I högstadiet hade vi 1-2 prov i veckan. Även om man gärna skulle kunna backa bandet tillbaka till högstadiets prov idag så kan man ju inte bortse från att just då var det lika svårt för en som det man läser nu är för en idag. Nya kunskaper som skall printas ner till pappers och betygsättas.

Tentaplugg till redovisningen, juni 2008

Även om jag inte gillar den där pressen och skräckfyllda förväntan som ligger i luften innan ett prov gått av stapeln så måste jag säga att jag verkligen gillar känslan efteråt. Lättnaden, nu-går-det-som-det-går-jag gjorde-mitt-bästa, all tid man plötsligt får över till att diska, städa och träna, alla papper som ligger utspridda till höger och vänster som man kan samla ihop och arkivera (? om man orkar... :P). Man får på något vis sätta punkt för ett projekt och bara invänta resultatet. En befriande känsla.

.

Därför ska jag nu städa upp i köket och mitt rum, dra och träna och laga middag åt Linda. Hon är mitt uppe i den där stressade oroliga känslan som får henne att stiga upp sju på morgonen och sitta uppe sent, allt för att hinna insupa så mycket kunskap på den begränsade tid hon har till förfogande. Hennes tenta är på fredag. Den här veckan skall jag pyssla om plugghästen i rummet bredvid.

.

I helgen åker jag återigen, till *trummvirvel* hemön. Morfar och Mormor skall bjuda på åländska kräftor, självklart kunde man inte tacka nej!

Överdos av dansband

Tvi vale vad trött jag är nu! Har just stamplat in i lägenheten efter min lilla åktur över havet och inte att förglömma efterföljande bussresan. En kopp te har slunkit ner tillsammans med två hemvete-mackor a'la mammas nybakta. Mums!

Men som sagt, nu är jag trött! Den första halvtimmen i bussen spenderades med hörlurarna intryckta så långt in i öronen så de nuddade trummhinnan, bergis. Skrället till chaufför envisades med att ha radion på på hög volym, med handboll/ fotboll eller vad annan hemsk, hektisk och skitnojsig refererande sportkommentator det nu var och vars tungvrickande babbel t.o.m lyckades tränga igenom min medhavda musik. Blä. Som det kunde blivit värre så åtföljdes sedan sporten av veckans dansbands-timma. Okej, jag gillar dansband, men denna helg har nog näst intill gett mig en överdos av det!

I bussen till Åland, hemma hos Conny, på festen på lördagen, i bilen till stan och så slutligen hela resterande biten till Uppsala. Pleeease beskona mig dessa 70-tals dängor när man är seg och trött och helst bara skulle vilja sova!

Helgen i övrigt har varit fin och mysig, skriver mer om det imorgon. Måste gå igenom allt en gång eftersom jag inte rört morgondagens dugga material sedan i torsdags :S Känns lite ringrostigt, hujedamej, jag skulle helst sova på stört nu... Håll tummarna för mig imorgon!

Grattis på namnsdagen till Morfar Lennart också!

Jag går och fiskar

Ingenting är som det ska, likadant från dag till dag

Allting följer samma mönster, ser på stan ifrån mitt fönster.

Människor på rad, i kö, äta, plugga, sova, dö.

.

Jag går och fiskar, och tar en tyst minut, åker ut ut och fiskar

En chans att andas in, andas ut.

.

Nu har jag kämpat med plugget länge nog. Varvat med promenader i solskenet har jag försök att fokusera fast tankarna jämt och ständigt svävat iväg kors och tvärs, till höger och vänster. Allt i allafall genomgånget något så när. Jag tror att jag har läget under kontroll. Nu kan jag nog tillåta mig att gå och fiska. Åka ut till Geta och andas in, andas ut. Trevlig helg!

Malin - den vandrande stinkbomben

Det är tur att internet inte nått så långt i sin utveckling att man kan förmedla lukt. För just nu kan jag meddela att det inte direkt doftar nyponros här. Jag stinker vitlök på mils avstånd. Usch! Linda lura mig att käka en vitlök mot min nästäppa och förkylning. Sagt och gjort. Visst, jag ifrågasatte henne om det verkligen inte blir att smaka alldeles för illa i munnen, men hon försäkra mej om att neej, det kommer det inte. Jag tuggade ivrigt på klyftorna tills styrkan slog till som en explosion! Gaaah, vad det brände på tungan och upp i gommen och oj vad starkt det vart! Linda fick åtminstone vääldigt roligt åt mitt skuttande här i köket. Pinade slutligen ner de brännande bitarna. Har borstat tänderna 2 gånger och sköjt med munvatten, men jag känner mig ändå helt bedööövad av vitlöksångorna i mitt lilla rum. Tur att man är ledig imorgon så man slipper förpesta folk med sin närvaro. Men inget ont som inte för något gott med sig. Hoppas verkligen de visdomsorden stämmer in i det här fallet också!

Lill-lördag --> Finmiddag

Idag vankas det finmiddag här hemma. Lill-lördag som det är och allt. Har just skjutsat in några kycklingbröst som jag fyllt med en fetaoströra gjord på basilika, soltorkade tomater, svarta oliver, salt och peppar i ugnen. Den var såå god! Lite vardagslyx måst man få ha emellanåt också.

Hade bara en timme i skolan idag, läste färdigt boken som vi har dugga på, på måndag och gick sedan på en solskenspromenad i stan. Det var ju riktigt varmt, utan problem att man kunde strosa runt i t-shirt :). Resten av eftermiddagen har jag ägnat åt att gå krokar runt plugget och hittat på en rad andra rackartyg... Men nu måst jag väl ta tjuren vid hornen. Vill ju kunna va ledig i helgen så då går det inte att släpa bena efter sig!

Vacker höst utanför fönstret

.

Höst i Uppsala

.

Idag har det varit en underbart fin dag här. Trots tragedin på andra sidan Bottenhavet. Solen har strålat, fåglarna har väl inte direkt kvittrat, men de kunde ha gjort det! Det känns som hösten kommit längre här än hemma på ön. Trädens färger skiftar mer i gult här än där. Ikväll satt jag ute i solen på balkongen, där termometern (förvisso i solen) visade 24 grader. Skillnaden från sommarens stundande vårkvällar är att så fort solen gick ner vart det kallt direkt! Mormors sockor åkte på, dubbla byxor och jackan. Sen var det bara att inse faktum. Det var för kallt och ville man inte riskera att förkyla sig gjorde man nog bäst i att gå in.

Osynlig Galenskap som får förödande följder?

Jag är faktiskt lite chockad. Bläddrade just in på Aftonbladet efter min lilla tur till Willys och såg att det återigen skett en fruktansvärd skolmassaker i Finland. 9 döda. Det är ju hemskt! Tänk att det knallar runt, vad som vid första anblick ser ut att vara normala människor i vår omgivning som kan vara kapabla att utföra något så sjukt. Det var mindre än ett år sedan massakern i Jokela då 9 personer fick sätta livet till. Detta sker i Finland! Det är inte USA, det är inte nått obegripligt litet land på andra sidan jorden, utan i mitt hemland.

Värst är att sådana här galenskaper tenderar att smitta av sig på andra likasinnade. I samband med Jokela i november ifjol greps även två elever i en skola i Stockholm (om jag inte helt missminner mig) för misstanke om att försöka genomföra ett Jokela 2 i Sverige. Lärarna fattade misstanke genom att eleverna skrev märkliga uppsatser och slöt sig in i sig själva. Kort efter gripandet tog den ene livet av sig.

Tänk att det finns människor som kan gå så långt. Och tänk att det kan hända igen. Skall man behöva börja kroppsvisitera gymnasie- och högstadieelever. Konsertbesökare, universitetsstuderanden eller alla som handlar på ICA? Skall vårt trygga samhälle behöva inta sådana säkerhetsåtgärder. Självklart går det ju inte. Man får helt enkelt be till sin lyckans stjärna att man inte är på fel plats vid fel tidpunkt och att knäppgökar som dessa stoppas i farstun. Innan de hunnit göra slag i saken och slagit oskyldiga människors liv i spillor.

Ofrivillig feng-shui i luren

Vad tiden rusar. Stopp! Stanna! Jag vill hoppa av! Jag vill inte åka X-2000, jag vill lunka fram i sakta mak, meen nej se det verkar inte vara tillåtet. Bara att klamra sig fast och se dagar, helger och veckorna passera. Den här dagen har dock inte skenat så fort. Vilket kan bero på att jag vaknade av att klockan ringde (svensk tid) 04.00 ute i Geta och att jag sedan var hemma i lägenheten redan klockan 10.30. Tack vare min snälla farbror som skulle iväg till Tyskland men var hygglig och körde via Uppsis på sin väg till Arlanda. Tog en powernap före föreläsningen och käka sedan mammas dillkött, det ser ut som snor, och det är snooorgott! Mums!

Helgen var riktigt mysig, med familjemiddag hemma hela fredan, tv-tittande och mycket sömn. På lördagen fick Conny se sig besegrad av förkylningsbåbborna och har alltsedan dess varit en snorig varelse som det faktiskt vart liite synd om. Han får vila upp sig nu till nästa helg, för då vankas det fisketävling och då ska det va drag i oss, haha, inte bokstavligen kanske :P

Sitter just nu i sorg, för medans jag skrev det här inlägget försökte jag mig på att uppdatera min telefon som blott är 10mån gammal och som fått ett eget liv under den sista tiden. Jag gjorde vad jag trodde var en back-up och tadaa nu är ALLA mina nummer borta! Sitter febrilt och försöker hitta dem nånstans... Läget är inte helt kris-artat med tanke på att ja har många nummer på mitt åländska simkort, men bara en telefon (återigen ett tack till Totte som tappade min andra i en grogg...). Såå nu vet ja int hur ja ska bete mig, blir antagligen o sitta och skriv upp "de viktigaste" numren för hand på nått vis. Som man skulle ha ork och tid för detta nu! Teknikens under gör mig gaalen! Skall man försöka hitt nått positivt i detta är att min telefon nu fått sig en ordentlig dos av feng-shui, ut med allt gammalt! Adjöss mina 914 mess (försökte återigen spränga inkorgen) adjöss, alla gamla vänner som du aldrig ringer men som ligger kvar sedan fornminnestider. Nu skall här bli ordning och reda!

Dra stockar iställert för att dansa på Stocken?

"Lyssna till ditt hjärta som vet vad du känner, det finns ingen annan än du som bestämmer"

Så sjöng Friends i Melodifestivalen 2001. Nu skall jag följa mitt hjärta. Och stanna hemma. Alla skall ut ikväll. Okej, kankse inte precis alla, men nästintill. Jag vaknade i morse och kände att jag absolut inte hade någon som helst lust att gå ut ikväll fast idén inte låtit alltför dum igår kväll. Idag har jag blivit utsatt för våldsamma övertalningsförsök av mitt glada gäng. Jag är så tacksam för att de lade ner energin och försökte övertala mig.

Norberg var ju självklart värst men Hanna och Norelius kämpade även de tappert på i motvind. Nästan att suget smög sig lite på en plutt-sekund. Men nu efter att ha varit och tränat och med magen tom, sitter och väntar på att maten skall bli klar i ugnen, så känner jag bara för att stanna hemma. Käka i lugn o ro, se på lite Idol och mysa. Inte stressa under de närmsta 40minutrarna för att vara färdig till halv nie då vi skulle träffas i den inte alltför långa kön. Men ni får klara er utan mig ikväll. Jag bangar denna gång. Ligger lågt efter fredagens kalasande och biverkningarna som kom på lördagen. Idag lämnar jag öppet för någon annan att skriva historia ;)

Och för att avsluta med ett par kloka ord:

"Jag kan inte ge något recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: att försöka vara alla till lags"

.

Äppel, Päppel, Piron Paron

Dagens, om inte årets sämsta köp gjorde jag idag på ICA. Skulle köpa äppel (jaa, ja vet att det heter äpplen men i min värld heter det äppel). Nå väl. Till saken hör att jag egentligen är allergisk mot äppel fast vissa sorter kan jag äta, som Royal Gala. Får syn på en påse äppel, färdigt 1kg. Skönt slipper man plocka i själv. Hitta inte priset fast jag leta. Efter en check på kvittot väl hemma; 38 kronor! För 6 stycken. 20kr/kg är ju normalt. Aaha, de var ekologiskt odlade, men dååså. Jag betalar jättegärna 18kr extra per kilo för den fina ändamålet. Eller så inte. Är det verkligen rimligt att ta nästan det dubbla priset för att det är ekologiskt? Kan det verkligen vara så mycket dyrare att producera? Och kan det vara en medveten "miss" att inte priset var utsatt? Annars skulle ingen köpa ekologiskt?

För att runda av denna lilla, egenligen smått onödiga, berättelse kan jag tillägga att jag yttrade de magiskt besudlade orden "åååh vad jag ska njuta av de här äpplet!" (som givetvis var av märket Royal Gala) innan jag högg en stor bit av min dyrbara frukt. Minutrarna efter fick jag vääärldens klåda i ögonen. Undertecknad sitter nu här med blodsprängd, kliande blick. Var det inte ett lyckat köp, så säg?

En helt vanlig tisdag i september

Godmorgon, Godmorgon!

Ha just hävt i mig en skål havregrynsgröt med mammas äppelsylt och en äggmacka med Kalles, en kopp kaffe till det och frukosten är komplett :)

I natt sov jag 10 h, inte dåligt måste jag säga. Jag blev påverkad av min omgivning att krypa i säng tidigt. Linda annonserade redan klockan nie att hon skulle lägg sig och kort därefter skulle Conny kryp t kojs. Så jag följde deras exempel. I säng bar det halv tie. Var skall jag rita kors i taket?

Föreläsningen börjar 12.15 så fram till dess skall jag sätta mig med näsan i boken och avancera lite frammåt. Det går sakta men säkert. 10-12sidor i timmen...

.

Bifogade en vacker sommarbild för att liva upp humöret lite i grådasket som råder. Pangbruden som ligger och läser tidningen är min käre mor och holmen vi ligger på heter faktiskt Kåtholm, 15 juli, nästan på dagen 2 månader sedan. Ha en fin dag, för det tänker jag ha!

Surt sa räven om rönnbären

På tal om höst... Har ni märkt att rönnarna dignar av bär i år? Det är knappt så träden orkar med att bära bären. Det sägs ju att om det är mycket rönnbär så blir det en kall vinter? Det talesättet får verkligen komma upp till bevis i år!

Strålande höstig söndagsmorgon

Vilken härlig morgon det varit, en strålande solig. Vilken kontrast mot gårdagens mörka, gråa dag fylld av tristess, huvudvärk och dåligt humör. Steg upp 9 imorse och gick ut på promenad genom stan. Det är något speciellt med att få gå och promenera runt för sig själv när det känns som att de flesta ligger och sover. Lite triumferande strosar man runt längs med ån och tänker att "haah det här sover alla andra bort!". Tänk vad vädret kan påverka en och göra dagen så mycket gladare. Väl hemma igen hade solen gått i moln och en disig grå massa lagt sig över himlen. När de andra vaknar med dunkande panna efter en sendragen lördagkväll, drar upp persiennen och konstaterar att det är mulet, vaknar man själv med solen i ögonen. Lycka.

Berg-o-dal-bana

Känner en

Barnslig frustration över att det alltid måste finnas hinder

Hinder att hoppa över, hinder att snava över eller gå runt

Runt, som katten kring het gröt

Gröt till frukost men någon häcklöpare är jag inte.

Inte heller lokförare, tänk om allt kunde gå som på räls?

På räls, men inte sittandes i främsta sätet i en berg-och-dal-banevagn
Upp-ner-upp-ner-upp

Upp går förväntningarna, innan vagnen åker ner i besvikelse och otrolig saknad

Saknad som utbyts i glädje, skratt och bubblande kärlek

Kärlek som i hårda kramar, samhörighet och oendlig trygghet

trygghet o ensamhet hör ej ihop, ensamhet leder till saknad och värk i hjärtat, en längtan

Längtan efter dig.

.

Poeten har vaknat, för att lika fort gå och lägga sig igen. Ikväll är vagnen påväg neråt. Men man kan faktiskt inte vara på topp jämt. Det vet väl alla som åkte berg-och-dalbana nån gång! Imorgon går det uppåt igen, högst uppe på toppen vankas inflyttningsfest, glädje och skratt. Skall bita ihop och sova bort nedförsbacken, imorgon vaknar jag och då är vagnen på väg uppåt igen. Det lovar jag.

Jajja Daja, där satt den!

Jupp ni ser rätt, nu skall gängets minst sportintresserade lägga sitt tryne i blöt. Men först måst jag få klargöra, för sextioelfte gången: NEJ jag är inte finne, jag är ÅLÄNNING. Varför hejjar jag då på Finland när det kommer till sport. Eller rättare sagt; på Sverige i fotbollssammanhang och Finland i ishockey? Jag har fått höra sarkastiska uttalande om att jag "vänder kappan efter vinden" och att "man måste ju vara konsekvent" (känn dig träffad Eric) men nu råkar det ju faktiskt finnas en förklaring till detta märkliga beteende, och den lyder:

Åland är det som ligger mig varmast om hjärtat (nuu vart ni förvånade, va?! :P) och de få ålänningar (vi är ju trots allt bara dryga 27 000) som lyckats i idrottssammanhang tävlar under finskflagg. Sad but true. Så länge ålänningar tävlar för Finland, hejjar jag på Finland (sorry pappsen :P). Finland brukar dock inte kunna kvala in till stora tävlingar såsom EM och VM i fotboll och där blir Sverige såklart det naturliga alternativet. Eftersom Sverige näst efter Åland ligger mig närmast till. Så länge inte Sverige-Finland möts så får alltså båda lagen mina mest högljudda hejjarrop.

I kväll mötte Sverige Ungern och det slutade vad jag hört med seger, för Sverige. Det är bara att gratulera. Ikväll spelade även Finland VM-kvalmatch mot Tyskland, en match som slutade oavgjort 3-3, inte illa pinkat! Och veeem gjorde 1-1 målet då? Daja Sjölund, och ni kan ju gissa varifrån han kommer? ;)

Lasagne afton

.

Okej, jag maskade från plugget idag. Jag erkänner. Jag maskade dessutom från träningen, men jag såg till att få min fysiska aktivitet tillgodosedd genom att städa hela lägenheten (läs:krypa omkring och sopa golvet med en lite sopborste eftersom dammsugarn har slut på påsar...). Det vart grönsakslasagne, kiwi-citron-ananas kräm och jordgubb-ananas smoothies till morgondagens frukost.

.

I lasagnen hade jag; champinjoner, paprika, tomat, broccoli, zuccini, gullök, morötter, tomatkross, bönor och fetaost. Varvat med denna mojka hade jag en vitsås gjord på mjölk, mjöl, salt, peppar, tomatpuré, malen muskotnöt, vitlök, basilika och timjan. Och såklart lasagneplattor. Man tager vad man haver. In i ugnen på 250 grader och sen är den färdig att avnjuta efter ca 50min. Mättande och nyttigt vart det i alla fall! Kul att ha Helene in town det här året också, det är alltid skönt att få se ett gammalt(?) kärt ansikte emellanåt :)

Fullspäckad ledig dag

Idag är jag ledig.

Det är tufft och jobbigt. För när man är ledig måste man göra så mycket och hinna med en massa. Bli super-Malin helt enkelt. Man skall uträtta ärenden, plugga, laga mat och städa, handla och träna. Allt tror man sig hinna på sin lediga dag. Jag har i alla fall kommit mig för att ringa och kolla upp allt kring studiestödet och ändrat adressen så nu mamma slipper du eftersända mina telefonräkningar! En halvtimmes kamp att ta sig upp ur sängen halv åtta utkämpades innan jag drog ut på dagens morgonpromenad, åtföljd av rix fm's babbel.

Sen har jag väl kommit 10sidor i min bok, bara 30 sidor till så är jag ganska nöjd med dagen. Jag tänkte laga till en broccoli-lasagne, samma som jag testade i våras och lovade farmor receptet till (det kommer!) och försöka hinna träna lite innan Helene dyker upp. Linda skall fara och se på Sverige-Ungern på Råsunda ikväll så det passa ju bra med lite sällskap här. Nej men om man skulle ta och återvända till boken igen då... puuust och stön

Så vackert så man smälter

Min superduper spacade tuppeware ufo-matlåda har dragit sin sista suck. Det har väl knappast undgått någon (eftersom jag klagar så fort jag kommer åt...) att vår micro gått i strejk så att vi nu är förpassade till att värma all mat i ugnen. Lite som att förflyttas tillbaka till stenåldern. Förvirring har redan uppstått då vi inte kommer ihåg att vi inte längre kan poppa popcorn, värma kaffet eller tina matlådor på ett par minuter förrän vi står där vid diskbänken och är på väg att stoppa in popcornpåsen/kaffet/matlådan i vår icke existerande micro. "Jaaa just det, det gååår ju inte!" Jag hoppas inte Mormor blir alltför ledsen för att jag förstört min fina julklapp. Det stod på den att den var ugnsfast, men till vilken temperatur, och sen var Linda och satt på locket innan hon skjutsa in soppan i ugnen... Resultatet talar väl sitt tydliga språk.

Idag: 3 år sedan

Ungdomar till sjukhus efter bilolycka
Publicerad: 12/09/2005 00:00, Nya Åland

Lokalt En personbil med fem ungdomar körde av vägen i Lemland i fredags. Alla fördes till sjukhus med ambulans. Ungdomarna är i 20-årsåldern. De kom körande på Vessingsbodavägen i fredags eftermiddag, när de av okänd anledning åkte av vägbanan.– Ingen av dem har hörts ännu, så vi vet inte exakt hur olyckan gick till eller vad den berodde på, säger äldre konstapel Stefan Andersson.– Men på däcksspåren kan man se att bilen gått ut med högra hjulparet i diket. Sedan har den fått sladd och gått över vägen, ut i skogen på vänster sida.

Fartblindhet? Spåren tyder inte på fortkörning.– Men ungdomarna hade precis varit och kört go-kart på banan i Vessingsboda. Den här typen av olyckor har hänt flera gånger tidigare, på precis det här vägavsnittet, med förare på väg hem från go-kartbanan. Det verkar som om folk blir lite fartblinda av att köra go-kart. Alla fem fördes till akutmottagningen med ambulans. Tre av dem kunde lämna sjukhuset efter undersökning medan de andra två lades in, lindrigt skadade. De kunde skrivas ut senare under helgen

Jag vet att man inte skall gräva ner sig i gammalt groll. Gjort är gjort. Inget hände, glöm och gå vidare. Jag vet att mamma inte tycker om när jag nämner den där dagen för tre år sedan, hon vill nog helst bara glömma mitt samtal den där eftermiddagen; "Mamma, jag har kört till skogs, bilen är skrot, men vi lever".
.

Men ibland tror jag det kan vara nyttigt att stanna upp i hjulspåren på livets väg och titta sig omkring, reflektera. Inte bara tuta och köra. För tre år sedan idag 09/09/05, körde jag till skogs med 4 vänner i bilen. Livet kunde förändrats mycket i den stunden, nu och då brukar mina tankar gå tillbaka till stunden då ödet bestämde utvägen helt och fullt. Jag vet att det finns många som varit med i en bilolycka, många som voltat flera varv. Många som klarat sig. Många som inte klarat sig. En del tar det med ett skratt, andra ser livet passera i revy, några tänker; "Shit nu är det kört, nu dör jag". Jag hör till den sista kategorin. Hur avlägset det än må kännas idag var det det enda som fanns i mitt huvud just då. Allt var så definitivt, svart eller vitt. Snart skulle taket pressas ner och bryta nacken av mig. Så tänkte jag.

För även om händelseförloppet; från det att jag fick upp bilen ur höger dike, tills det att bilen, efter 3 varv runt stannade mot en tall på vänster sida, säkert inte tog mer än en halv minut. Så kändes det som jag hann tänka i flera timmar. Jag tänkte vad bilskoleläraren sagt att man skall göra när man mister kontrollen över bilen. Jag tänkte att det var ju jäkligt onödigt att sluta sina dagar såhär, jag som ville mer med livet. Jag tänkte att nu, nuu åker taket ner, nu mosas vi. Och jag målade upp hemska fruktansvärda bilder i huvudet på mina vänner i baksätet. Jag vet inte om jag överdrev, men det var ingen lek, det var blodigaste allvar. Och det kunde blivit betydligt mer blodigt än vad det blev. Jag kommer alltid att vara innerligt tacksam för att skyddsänglarna fanns med oss den där soliga fredagseftermiddagen i Vessingsbodakurvan. I hela mitt 18åriga liv hade jag nog sett mig som odödlig, plötligt var jag tvungen att inse att det inte finns några garantier för att man skall leva tills man är 88 och sluta sina dagar på Gullåsen (ålderdomshemmet). Det vet man aldrig. Man kan aldrig ta saker och ting förgivet.

Och nej, jag tänker inte avsluta med en uppmaning om att man skall leva som varje dag vore den sista, för det går inte. Det går inte att lura sig själv att så är fallet. Det går inte att simulera den där känslan som man känner när man tror att det definitivt är över, utan återvändo. Man måste uppleva den själv. Jag önskar ingen den känslan. Man kan inte strö pengar omkring sig och leva som det inte fanns en morgondag, som att konsekvenserna av ens handlande aldrig kommer att slå tillbaka på en själv i framtiden. För det finns tack och lov en morgondag, och en dag efter det. Veckor och år. Om man har tur och ödet vill. Vad man kan göra är att uppskatta det man har, kanske inte skjuta upp sina drömmar och låta dem vänta i år på hyllan och inte heller ta dem man älskar förgivet. När som helst kan allt förändras. Tack och lov lever vi lyckligt ovetandes till den dagen kommer.

Sköna söndag

Söndag. Denna veckans sista dag. Tänk att det bara gått en ynka vecka sedan jag for tillbaka till Uppsala med gråten i halsen och modstulen blick. Men nu är jag back in business igen! Som man aldrig varit borta, tillbaka i vardagen. Terminens första helg har jag och Conny tillbringat på tumanhand här i lägenheten. Det var så roligt att få se han igen i fredags fast det bara gått 4 dagar. Jag hade fixat ihop skagentoast och smoothies och kvällen rundades av med en rolig film framför tv:en.

På lördagen bar det av till IKEA för inhandling av tv-bord! Jag har ju nu efter ett år utan tv, äntligen fått en dumburk att ställa i knuten. Ett fynd! En 20" LG som bara hade ett år på nacken för 50 euro, inte dåligt. Jag älskar att strosa runt på IKEA på jakt efter billiga och praktiska grejer, man kanske inte visste att man behöver innan man snubblar över dem. Vi snubblade dock inte över något tv-bord... Väl framme vid kassorna insåg vi att vi nog måste missat det på vägen. Så det vart att sick-sacka sig motströms tillbaka, såklart nästan hela vägen, till Connys stora förtret. Men nu har ja fått såå fint i mitt rum! Riktigt ombonat och trevligt, köpte lite blommor och blader också, och det piggar ju alltid opp!

Byggare Bob och resultatet :)

På kvällen vart det sen middag med kyckling med hasselbackspotatis och en flaska rött. Vi gick en sväng på stan för att titta på alla berusade och uppklädda partyprissar innan det var dags för läggdags. Efter den här mysiga helgen känner man sig helt redo att ta sig ann en ny vecka. Kanske, kanske avslutas även denna med ett knasigt besök. Vi får se!

Glada miner

"Ju mer vi é tillsammans, tillsammans, tillsammans, ju mer vi é tillsammans, ju gladare vi blir!"

Från att ha varit modstulen, småhängig och heelt omotiverad på att läsa vidare i min mikroekonomibok har jag helt plötsligt gjort en tvärvändning! Känner mig till och med peppad! Tralla la la la! Var heelt inställd på att antingen:

.

a) tillbringa helgen ensam i Uppsala (eftersom Linda åker till Västerås) eller

b) ta sista turen med Rosella hem imorgon kväll...

.

...meeen nu vart de det bästa alternativet av dem alla, ett som jag inte riktigt vågat hoppas på. Conny kommer över och stannar till sista Eckerö går hem på söndagkväll! Åh vad det skall bli roligt att få se honom igen, även om det bara gått fem dagar så har jag hunnit med att sakna honom massor den här veckan. Nu får jag ha honom för mig själv heela helgen, skall bli jättemysigt! Mungiporna pekar uppåt på fröken Jansson

Höstens första Willy:s besök

Detta inlägg tillägnas mina nära och kära på holmen där hemma som får stå ut med fruktansvärt höga matpriser.

1 kg potatis
2 kg ris
1,2 kg oskalade räkor

1 kg frysta jordgubbar
2 kg kycklingfilé
4 bitar laxfilé

2 stora limpor
2 tunnbröd
600g wokmix

2 askar russin
1,3 kg äppel
Kalles randiga kaviar
----------------------
399 kr (med dagens valuta kurs: 41,50€)

Nu vart ni lite avundsjuka va?

För att kompensera allt jag "tjänat" på min mathandling ska jag snart cykla i väg på terminens första onsdags-öl med gänget. Vi har mycket att catcha-upp efter det långa sommarlovet!

Nyttig middagsmat

Dagens middag. Vattnas det inte i munnen så säg? I mitten ligger grekisk fetaost som ICA rånade mig på, måst komma ihåg i köpa med mej från båten nästa gång!
.
Idag har jag vart seg, igen! Kanske för att ögonen slöts vid halv ett och klockan ringde sju i morse? Efter föreläsningen 8-10 cykla jag hem, mådade in alla klädpaltor i garderoben, städade köket och sov en timma innan det var dags att cykla tillbaka till plugget för föreläsning numero 2 för dagen. Nu har jag just avnjutit salladen och skall, så fort jag fått i mig kaffet på maten ta mig ann "Principles of Microeconomics". Åtta skall jag och Helene ut på promenad, skall bli kul att se henne och höra hur hennes första veckor i Uppsala förlöpt!

Första skoldagen

Hej hopp!

Jag kommer att hålla en jämn och fin uppdateringsfrekvens nu framöver är det tänkt. Mestadels för att hålla mina kära mor- och farföräldrar, föräldrar, lillebror och knasen där hemma uppdaterade om små och stora ting som händer i mitt liv här i Uppsala.

Idag var första dagen på höstterminen 2008. När jag kom hem efter 3h skola (en timme mindre än väntat) var jag färdig för sängen. Jag var så trött, så trött! Jag vet inte vad det tog åt mig, jag tror att man inte är van att sitta och lyssna uppmärksamt och vara tyst så länge i ett kör,("du är ju van att prata mest själv" var det nån som sa... :P).

Det kommer bli en hel del föreläsningar framöver men jag tror nog att det kommer bli intressant. Nationalekonomi står på schemat för hela hösten fram t.o.m 16 januari. Mikro- och macroekonomi, utrikeshandel och handelspolitik är ämnen som skall behandlas. Jag tror de kommer att göra en mer allmänbildad och öka ens förståelse för samhällsfrågor i tidningar och a-ekonominyheterna på tv. Alltid nått att glädjas över i höstmörkret...

Idag hittade jag ett presentkort på 200kr på en inredningsbutik som jag vann för ett år sedan och som skulle gå ut i helgen, så jag lade benen på ryggen och gick ner och kikade. Kom hem med en stor fin kockkniv. Så nu kan jag skära tomater utan att de först hinner bli mos innan kniven gått igenom skalet. Vardags lycka.

Sedan köpte jag böckerna och häften för den första delkursen. "Det blir 1103kr", sa expediten. Kanske man skulle ta och bli författare, vett att ta betalt, de har de sannerligen! Nu har jag just käkat fisksoppa så mormor kan pusta ut, jag äter nog tillräckligt. Blir tidigt i säng ikväll. Godnatt på er!

Blandade känslor

Idag har det varit en tung dag. Jag är nog inte gjord för hjärtslitande avsked. Mina ögon är för fuktiga för att inte rinna över. Spelar det då någon roll att det är ombord på en fullproppad Rosella, i bilen på väg in till stan, i gryningens timme eller efter middagsmaten. Idag har jag gråtit ut. Gråtit för att sommaren är slut (som jag väntade så på). Gråtit för att avståndet till min familj (som jag ägnat för lite tid med) nu ökar. Gråtit ur djupet av mitt hjärta för att jag inte får vara nära min älskade vän. Usch vad jobbig jag är. Usch vad jobbigt det är. Mina ögon är svullna och huvudet värker. Jag vet inte om det beror på gårdagens kräftskiva eller för att de vart en tung dag. Och då vägde inte väskorna såå fasligt mycket eftersom familjen var över i lördags med ett halvt flyttlass (tack igen!).

.

Mina tankar smyger sig åter till dig. Du gör mig så himla glad och lycklig. Men mitt i all lycka gråter jag. För att jag inte får vara dig nära, alla dagar, jämt. För att jag sitter här på andra sidan Ålandshav just nu och bara, bara vill ha en hård kram. "Du åker inte till Australien" sa mamma när hon ringde för att höra om jag kommit fram. Visst nej, och tacka tusan för det, hur fint det nu än var i Australien så finns det en sak som slår det med hästlängder. Jag är kär och jag är nog lite galen. Ett hav kommer inte att hindra mig från att fortsätta älska dig. Vi fixar det här. Åh jo, det gör vi visst det!

.

För övrigt var det kul att återse Linda och jag ser fram emot att få se the gang imorgon igen, det var bra länge sen nu! Det var kul och handla på ICA fast det byggt om så jag inte hittade lördagskorven (morr!) och det skall nästan bli lite roligt att ha något att fördriva tiden med, annat än betapet på internet (men den känslan försvinner nog imorgon 12.00 då det troligtvis går upp för en att man har huuur mycket att läsa som helst, och huuur lite tid för det som helst). Efter en underbar helg med myspys, god mat och rödvin i fredags, åtföljt av räkor, aioli och vitlöksbröd igår känner jag mig som en spärrballong, det skall därför också bli kul att dra igång med morgonpromenaderna (först på tisdag, man får int gå ut föör hårt) och komma igång igen. Beach 2009 here I come! Eller nåja, det är kanske lite att ta i. Men det heter ju att; det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli.