Imorgon drar vi till Sverige...
...och på lördag går flyget till KRETA!
Ifall någon råkat glömma det ;)
torsdag 12 maj 2011
Packa Malins kappsäck
Imorgon drar vi till Sverige...
...och på lördag går flyget till KRETA!
Ifall någon råkat glömma det ;)
tisdag 10 maj 2011
Shake that ass with me
Idag är en bra dag!
Bella och jag, med Åsas lilla valp Agda i famnen, i somras
Vaknade pigg klockan 06.00. Trots piggheten tackar man ju inte nej till 1,5h extra sömn;)
På jobbet fick jag lära mig två nya grejer vilket var skoj. När man har jobbat i snart ett år så börjar ju allt snart gå lite på repeat. Men vi har en vikarie inne nu i två veckor så att jag skall få underlätta arbetet för en kollega. Vilket innebär att jag får lära mig nya saker. På tal om kollegor så är det nu klart att Bella kommer att vikariera mig i sommar! Så med andra ord kommer hon att ha mitt gamla sommarjobb :). Efter att hon tillbringat (säkert) 5 somrar borta från Åland så välkomnar vi henne alla tillbaka till ön. Skall bli riktigt roligt att få ha en av mina äldsta vänner i samma rum på jobbet i sommar (då jag inte själv är på semester då, *host*host* ;))
Bella och jag, med Åsas lilla valp Agda i famnen, i somrasPå lunchen gick jag på promenad. Det måste vart årets hetaste dag hittills! Solen strålade och jag blev så himla varmt så jag var tvungen att byta tröja när jag kom tillbaka till kontoret.
På kvällen var jag och Bettan på Zumba. Hennes jobb har träningsmånad så nu får hon prova på på Avancia. Jag har inte vart på Zumba sen i vintras och därför var det ingen av de låtar jag hört förr. Lite borta var man där längst framför scenen minsann. När passet var över kom en medelålders kvinna fram och berömde att jag var duktig och att man verkligen såg att jag hade det i blodet, med lite till träning skulle jag nog bli jätteduktig. Jag blev verkligen jätteglad av denna spontana kommentar som indirekt innebär att jag måste vara en hejjare på att skaka rumpan (för det bestod 80% av passet av). Kanske måste jag gå på zumba igen... ;)
Väl hemma hade C svängt ihop inre fläskfilé, vitlöksgratäng och kantarellsås. Väldigt mycket pluspoäng på den! Bar även upp resväskan som åkt runt i min bil i säkert 3veckor så nu skall här så småningom börja packas!
18 grader i skuggan klockan 20.00 ikväll.
Behöver man åka till Grekland?
Svar: Jaaa!
På kvällen var jag och Bettan på Zumba. Hennes jobb har träningsmånad så nu får hon prova på på Avancia. Jag har inte vart på Zumba sen i vintras och därför var det ingen av de låtar jag hört förr. Lite borta var man där längst framför scenen minsann. När passet var över kom en medelålders kvinna fram och berömde att jag var duktig och att man verkligen såg att jag hade det i blodet, med lite till träning skulle jag nog bli jätteduktig. Jag blev verkligen jätteglad av denna spontana kommentar som indirekt innebär att jag måste vara en hejjare på att skaka rumpan (för det bestod 80% av passet av). Kanske måste jag gå på zumba igen... ;)
Väl hemma hade C svängt ihop inre fläskfilé, vitlöksgratäng och kantarellsås. Väldigt mycket pluspoäng på den! Bar även upp resväskan som åkt runt i min bil i säkert 3veckor så nu skall här så småningom börja packas!
18 grader i skuggan klockan 20.00 ikväll.
Behöver man åka till Grekland?
Svar: Jaaa!
torsdag 5 maj 2011
Motivering, målsättningar och självdisciplin
Täänk om jag skulle kom mig för att blogga lite oftare kanske? Jag gillar ju att se när mina vänner uppdaterat sina bloggar men vad har jag att erbjuda? Ingenting på flera veckor! Det gäller ju lite att ge och ta ;)
Sitter och väntar på att C ska komma hem från jobbet. Det är mycket övertid nu när alla hundra (?) båtar skall i sjön efter vintern. Men det är bra att han samlar på sig övertid för snart är det ju dags för semester. Sa jag semester? Jag menade givetvis SEMESTER! Jag har då aldrig gått och sett framemot en resa som denna. När man vetat om den sedan jul så har det hela tiden känts som långt bort i fjärran meeen imorgon är det ju bara en vecka tills vi åker!
Idag hade vi en in inspirerande föreläsning av Christoph Treier på jobbet. Han pratade om motivation, självdisciplin och målsättning. Mycket intressant. Han jobbar som coach och mental tränare och många stora idrottsstjärnor, bl.a. finlands främsta simmerska (vad hon nu hette?), rallyförarn Marcus Grönholm och skidskyttedrottningen Kaisa Mäkäräinen. Hans föreläsning handlade främst om motivation och mål när det kommer till träning och hälsa (eftersom det var ett led i hälsokampanjen på jobbet).
Hursomhelst.
Lärdomar jag tog med mig idag var:
Mål skall vara mätbara. Vet man inte vart man är på väg, då kommer man aldrig bli nöjd. Om man sätter som mål att; Jag skall träna så mycket jag orkar; Jag skall komma i min bästa form nånsin. Hur skall man då veta när man är där? Hur många gånger man än tränar i veckan, så kommer man aldrig bli riktigt nöjd. För man kunde ju alltid göra lite mer.
Klara mål: Jag vill klar det på den och den tiden. Jag vill plocka den eller den placeringen. Eller jag strävar till att träna så många gånger i veckan. Då vet man när målet är uppfyllt och då kan man, bäst av allt; glädjas åt det!
Mål skall vara utvecklande och "positiva". Den som tränar med målet att undvika hjärt- och kärlsjukdomar eller för att inte drabbas av övervikt eller stel rygg. De kommer ha betydligt svårare att motivera sig i längden än de som har ett mål som säger till dem vad de vill uppnå. "Komma i de gamla jeansen" för att dra ett exempel. Han menade även att man ser en tydligt samband hur folk klarar av att sluta röka beroende på vad deras målsättning med det är; Alt.1. För att undvika att få lungcancer. Alt.2. För att få bättre andedräkt. Gissa vilka som klara av utmaningen bäst?
Mål skall vara realistiska. Allt för högt ställda mål tenderar att göra att självdisciplinen försämras och att det sist och slutligen inte blir något gjort. Tror man inte att man skall klara det, då kommer man inte heller att orka anstränga sig. Känns det totalt osannolikt att se sig själv springa ett maratonlopp, då är kanske inte det mest optimala målet.
Han berättade om ett känt (? aldrig hört om det själv, men) experiment där man svalt (alltså inte svalt som i kallt eller som i svälja utan som i svälta :P) gäddor. Emellanåt slängde man dock i lite småfisk så att inte gäddorna skulle avlida av hunger. En dag separerade man med en glasskiva de utsvultna gäddorna på ena sidan av den stora bassängen, och småfisk (=maten) på den andra. Man ville se hur länge gäddorna skulle fortsätta kämpa och studsa med munnarna mot glasskivan (stackars djur!). Nåväl. Det tog 4 dygn så gav den sista envisa gäddan upp. Man tog då bort glasskivan för att de stackars gäddorna skulle få käk. Men vad hände? Ingen gädda försökte ens äta småfisken.
Varför? De hade gett upp. De hade kämpat och kämpat i dygn för att kom åt fisken och när det sedan gavs fria möjligheter så var deras hjärnor så blockerade av att det inte går så det gick inte heller. Och då kan man ju tänka hur utvecklad en gäddas hjärna är i jämförelse med människans.
Tänk på de gånger du själv kanske gett upp. Tänk. Tänk om glasskivan mellan det du ville uppnå och dig försvunnit likt skivan mellan gäddan och småfiskarna och det utan att du vet om det. För du kan ju aldrig veta om de hinder som en gång fanns kanske är borta, förutsättningarna har kanske ändrats. Loppet är kanske inte alls kört. Du kan visst äta småfisken. Ja du hajjar.
Mellanlanda. Visst det är bra att hela tiden sträva efter fortsatt utveckling. Bättre kan man hela tiden. Men det kan samtidigt vara döden för motivationen om man varje gång, då man uppnått ett mål direkt ställer upp ett nytt att sträva efter. Psyket orkar inte ladda om direkt gång på gång på gång. Stanna upp återhämta dig och ligg på samma uppsatta målnivå ett tag innan det är dags att se vidare efter en än mer förbättring.
Mål skall vara långsiktiga med delmål likt en trappa. De skall även komma från en själv, det funkar inte när någon annan talar om för dig vad du skall göra.
Det var lite om vad vi fick ta del av idag. Det var faktiskt lite intressant för jag har äntligen tagit tag i boken som legat vid sängen "The Secret" och även den kan ju ses som ett sätt att ändra sitt tankesätt för att uppnå de mål man vill.
Jag blir helt mållös ;)
Sitter och väntar på att C ska komma hem från jobbet. Det är mycket övertid nu när alla hundra (?) båtar skall i sjön efter vintern. Men det är bra att han samlar på sig övertid för snart är det ju dags för semester. Sa jag semester? Jag menade givetvis SEMESTER! Jag har då aldrig gått och sett framemot en resa som denna. När man vetat om den sedan jul så har det hela tiden känts som långt bort i fjärran meeen imorgon är det ju bara en vecka tills vi åker!
Idag hade vi en in inspirerande föreläsning av Christoph Treier på jobbet. Han pratade om motivation, självdisciplin och målsättning. Mycket intressant. Han jobbar som coach och mental tränare och många stora idrottsstjärnor, bl.a. finlands främsta simmerska (vad hon nu hette?), rallyförarn Marcus Grönholm och skidskyttedrottningen Kaisa Mäkäräinen. Hans föreläsning handlade främst om motivation och mål när det kommer till träning och hälsa (eftersom det var ett led i hälsokampanjen på jobbet).
Hursomhelst.
Lärdomar jag tog med mig idag var:
Mål skall vara mätbara. Vet man inte vart man är på väg, då kommer man aldrig bli nöjd. Om man sätter som mål att; Jag skall träna så mycket jag orkar; Jag skall komma i min bästa form nånsin. Hur skall man då veta när man är där? Hur många gånger man än tränar i veckan, så kommer man aldrig bli riktigt nöjd. För man kunde ju alltid göra lite mer.
Klara mål: Jag vill klar det på den och den tiden. Jag vill plocka den eller den placeringen. Eller jag strävar till att träna så många gånger i veckan. Då vet man när målet är uppfyllt och då kan man, bäst av allt; glädjas åt det!
Mål skall vara utvecklande och "positiva". Den som tränar med målet att undvika hjärt- och kärlsjukdomar eller för att inte drabbas av övervikt eller stel rygg. De kommer ha betydligt svårare att motivera sig i längden än de som har ett mål som säger till dem vad de vill uppnå. "Komma i de gamla jeansen" för att dra ett exempel. Han menade även att man ser en tydligt samband hur folk klarar av att sluta röka beroende på vad deras målsättning med det är; Alt.1. För att undvika att få lungcancer. Alt.2. För att få bättre andedräkt. Gissa vilka som klara av utmaningen bäst?
Mål skall vara realistiska. Allt för högt ställda mål tenderar att göra att självdisciplinen försämras och att det sist och slutligen inte blir något gjort. Tror man inte att man skall klara det, då kommer man inte heller att orka anstränga sig. Känns det totalt osannolikt att se sig själv springa ett maratonlopp, då är kanske inte det mest optimala målet.
Han berättade om ett känt (? aldrig hört om det själv, men) experiment där man svalt (alltså inte svalt som i kallt eller som i svälja utan som i svälta :P) gäddor. Emellanåt slängde man dock i lite småfisk så att inte gäddorna skulle avlida av hunger. En dag separerade man med en glasskiva de utsvultna gäddorna på ena sidan av den stora bassängen, och småfisk (=maten) på den andra. Man ville se hur länge gäddorna skulle fortsätta kämpa och studsa med munnarna mot glasskivan (stackars djur!). Nåväl. Det tog 4 dygn så gav den sista envisa gäddan upp. Man tog då bort glasskivan för att de stackars gäddorna skulle få käk. Men vad hände? Ingen gädda försökte ens äta småfisken.
Varför? De hade gett upp. De hade kämpat och kämpat i dygn för att kom åt fisken och när det sedan gavs fria möjligheter så var deras hjärnor så blockerade av att det inte går så det gick inte heller. Och då kan man ju tänka hur utvecklad en gäddas hjärna är i jämförelse med människans.
Tänk på de gånger du själv kanske gett upp. Tänk. Tänk om glasskivan mellan det du ville uppnå och dig försvunnit likt skivan mellan gäddan och småfiskarna och det utan att du vet om det. För du kan ju aldrig veta om de hinder som en gång fanns kanske är borta, förutsättningarna har kanske ändrats. Loppet är kanske inte alls kört. Du kan visst äta småfisken. Ja du hajjar.
Mellanlanda. Visst det är bra att hela tiden sträva efter fortsatt utveckling. Bättre kan man hela tiden. Men det kan samtidigt vara döden för motivationen om man varje gång, då man uppnått ett mål direkt ställer upp ett nytt att sträva efter. Psyket orkar inte ladda om direkt gång på gång på gång. Stanna upp återhämta dig och ligg på samma uppsatta målnivå ett tag innan det är dags att se vidare efter en än mer förbättring.
Mål skall vara långsiktiga med delmål likt en trappa. De skall även komma från en själv, det funkar inte när någon annan talar om för dig vad du skall göra.
Det var lite om vad vi fick ta del av idag. Det var faktiskt lite intressant för jag har äntligen tagit tag i boken som legat vid sängen "The Secret" och även den kan ju ses som ett sätt att ändra sitt tankesätt för att uppnå de mål man vill.
Jag blir helt mållös ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
