Lägenhetssökande med bristande tålamod

Ja, fast egentligen har jag haft ganska långt tålamod trots allt. Det var ju ändå 2 mån sedan vi först hörde om lägenheten och började vänta. Och vänta. Och vänta.

Men inget nytt än under solen. De som bor i de två lägenheter som förmodligen skall gå och bli lediga och som jag och C har en liten chans att få har inte sagt upp dem än. Så därav tystnaden och ovetskapen.

Visst vi har väl ingen brådska, I guess. Om man bortser från att jag kommer förvandlas till en heffaklumps liknande sak om ett tag, om jag inte får komma in i mina träningsrutiner snaaart. Jag blir så avis på alla som basunerar ut på facebook att de vart på combat/gym/kettlebells/zumba. Whatever. Tänk vad roligt att få gå på pass igen! Jag känner mig taggad! Här ute (låter som jag bor i urskogen, vilket det ibland kan kännas som:P) blir det bara promenader och lite jogging. Och mörkret har ju börjat göra sig påmint, klockan 20 är det i princip mörkt ute. Och någon gatubelysning att tala om finns det ju dessvärre inte. (Förrutom en lampa på banken, kyran, några lampor vid hemgården och en i korsningen). Så det är pannlampan som gäller. Ut i kylan, på med pannlampa. Motionera! Nja, tror inte det...

Men för att det nu inte skall låta som att jag är missnöjd med min tillvaro. För det är jag faktiskt INTE. Så måste jag säga att det har funkat otroligt bra ändå att samåka på jobb och att bara ha en bil. Jag trivs här ute.

Men nu när hösten kommer och det kommer bli mörkt jämt. Vad gör man då? Simpsons, halvåtta hos mig och two and a half men, kommer väl inte vara roligt att sysselsätta sig med varje dag, i längden...?

Och nu är det ju så, som endel redan vet, att Conny har fått ett nytt jobb som han börjar på om lite drygt en vecka (efter 7 år på samma ställe!). Det är då det kommer uppstå lite planeringsproblem/ bestyr, kalla det vad man vill.

Då kan jag inte längre halvsova i bilen in medan han kör. För han kommer inte att ta vägen via stan längre. Jag kommer inte kunna varva ner i bilen på väg hem. Nej jag kommer antingen behöva skaffa en egen bil (med rutor som snart måste skrapas, det var frost på taket utanför kontorsfönstret imorse!) och köra själv. (Bortskämda snorunge, inte mer än rätt, tänker ni nu kanske...). Janå, kanske ni har rätt. Men allt handlar ju om vanor. Jag tycker inte om att köra i mörker. Inte när det är halt. Inte när jag är trött. Om jag inte skaffar en bil, som känns en aning onödigt måst jag säga (om vi nu ändå skall bosätta oss centralt, man har ju en cykel liksom! ;)) så kommer jag bli förpassad till att åka buss.

Och bussen tar ju sisådär det dubbla mot att åka bil. Fast det positiva i det är ju att man kan sova. Hmm. Fast det är ju ingen tät turlista vi snackar om direkt...

Ja, och sen är det highseason på C's nya jobb just nu, som är på Lagerhotellet i Hammarland. De tar upp/sjösätter och sköter underhållet av fritidsbåtar osv. Och som vi alla vet är det nu alla kommer på att "oj är det höst reeedan, dags att ta upp båten!". Det finns således en överhängade risk att det blir långa arbetsdagar så här i början. Och då har jag minsann ingen större lust att sitta här ute ensam och häcka (efter att jag kommit hem med sista bussen kl sex).

Nej.

Allt detta får mig att mer än nånsinn vilja hitta den där mysiga och fint fräscha lägenheten närmare stan. Där jag har närmare till träning, familjen (Challe!) och bla. Jonna, som jag ser lika sällan som när jag bodde i Uppsala.

Kanske man skulle ta och läsa sitt horoskop och se om det finns något hopp ;)

I'll keep you updated!