Ring klocka ring, ring ut det gamla, ring in det nya!

Halloj! (nuu Sonja kom inlägget ;) )

Och god fortsättning (även om jag tycker att det uttrycket osar pensionär så hör det visst till att säg det just nu!). Sista dagen på år 2007. Och som vanligt har undertecknad lekt febril organisatör sen igår kväll. Varje år utspelar sig i stort sett samma samtal:

"Vad skall vi göra på nyår?
-Vet inte... Något roligt borde man ju hitta på...
Men vi har ju ingenstans att vara...
-Åh hela nyårsafton är såå onödig, varför kan man int hoppa hela kvällen, tjoff så skulle det kunna få vara 2008."

Varje år vill man gör nånting speciellt, för det är ju trots allt nyårsafton. Men efter en vild juldag, en lugn julafton, och 15 knackkorvar, 20 köttbullar, 10 skinkbitar, 2 snapsar, en halv limpa, 4 ägg och otaliga pepparkakor senare lyser inspirationen, orken och lusten att hitt på detta speciella alltid med sin frånvaro. Man ringer femton samtal, skickar ett dussin mess och kommer slutligen fram till nånting. Det ordnar sig ju alltid. Och allt som oftast står man sen där med två eller tre alternativ och får plötsligt svårt att välja! Från inga planer till många. Så brukar det vara, och iår har inte varit något undantag.

Ifjol blev kompisgänget motade i Indigos port på nyårsaftonen för att det var 20 års åldersgräns och for sen hem halv ett. Själv stod jag vid (det svenska) tolvslaget vid roulettbordet på ms Cinderella och slog kulan varv på varv. Alla passagerare befann sig ute på däck för att se på stockholms vackra fyrverkerier. Båten låg kvar i stockholm och lugnet hade fallit in-ombord-s. Förrutom denna enda gåbbe då som inte hade koll på tiden och stod och spelade en cheval per runda. Vid tolv pep det till i hans telefon "jaaassså jaha ja, klockan är tolv, ja gott nytt år då". För ett ögonblick tyckte jag lite synd om mig själv. Där stod jag, med en främmande gubbe som inte hade koll på klockan, slog kulan för hans femkronors marker, om och om igen, som en förstaklassig spelautomat. Skulle man inte fira det nya året med sina vänner, skåla i champagne och vara sådär småäckligt glad och fylld av stundens allvar? Ring klocka ring, ring ut det gamla, ring in det nya!

Men det ögonblicket av självömkan varade bara som ordet antyder, ett ögonblick. Timmarna gick och casinot stängde klockan tre. Då samlades Belinda, Fredrik och jag i ljudtekniker Oskars bås inne i det stängda Fun Club. Vikingline bjöd, hör och häpna (bör tilläggas att samma rederi serverade sin besättning rotmos på självaste juldagen ifjol), på champagne där vid mixerbordet och Oskar spelade upp kryssningsvärdinnans sång från tidigare på kvällen "Happy New Year". Och plötsligt rös jag. Av välbehag. Känslan av "stundens allvar" som aldrig vill infinna sig där på torget i Mariehamn under fyrverkerierna, hur mycket man än försöker känna efter, smög plötsligt på mig bakifrån i ett prongigt ljudbås ombord på en "finlandsfärja". Jag minns att jag tänkte: "Här står jag som croupier, här omkring mig står människor jag trivs med, människor jag inte hade en aning om vem var för bara två månader sen". Jag tänkte på var jag varit året före, hos Coffe på tacosmiddag ute i Saltvik med halva klassen från Lusse. Dem had man int sett på ett halvår nu, och skulle någon sagt åt mig där ute i Saltvik att "Malin nästa år den här tiden har du just avslutat fem timmars arbete bakom roulettbordet" skulle jag ha skrattat och säkerligen inte trott på det!

Det var något som slog mig då, hur livet kan ta sina oförutspådda vägar. Hur man kan hamna där man hamnar, och hur otroligt skönt det egentligen är att inte veta det på förhand. Spännande. Tänk om man hade en fusklapp, ett facit där allt stod. Ibland skulle det kännas tryggt. Som nu i mellandagarna har det blivit mycket funderingar över framtiden, skolan, sommarn, och de kommande åren. Då skulle man vilja ta sig en liiiten, bara en liiiten smygtitt på fusklappen. Bara för att kunna pusta ut och få det bekräftat, det man redan vet; att det ordnar sig alltid, på ett eller annat sätt!

Hursomhelst fascinerades jag över livet den där stunden i ljudbåset ombord på Cinderella, med ett glas champagne, vacker abbasång och klockan slagen halv fyra. Här hamnade jag, tänkte jag. Få se vad år tvåtusensju har att erbjuda och var jag befinner mig när klockan slår om ett år!

Och jag skulle vilja påstå att 2007 varit ett av de mest späckade år i mitt tjugoåriga liv. 2007 var året då jag

• tillbringade 116 dagar på sjön (varav 95 på Birka, 21 på Cinderella)
• Reste så långt bort man i princip kan komma. (Australien, Nya Zealand, Thailand)
• besökte Tallinn och Visby 3 gånger vardera
• hoppade bungyjump
• råkade ut för en tsunamivarning
• dök på 18 meters djup
• Flög 8 gånger
• Flyttade hemifrån
• Fick en supertjej som sambo
• lärde mig äta saltgurka
• överlevde Kökar utan några missöden :) (två gånger till och med!)
• avklade min första kurs på universitet
• åt val för första gången (man hade ju inget val, höhö!)
• träffade en massa nya trevliga vänner i Uppsala
• cyklade omkull

And the rest is history, eller för vulgärt för att gå i tryck! :D

Nu väntar jag med spänning på vad år 2008 skall föra med sig. En omtenta i statistik står redan som punkt ett. Men man kan som sagt aldrig vara säker.

Ikväll skall vi samlas ett gäng i Emmas brors lägenhet i Kattby, käka god mat och sjunga singstar (kul!) för att sedan ta en tur in till stan för sedvanligt fyrverkeri och skålande i champagne. Kvällen lär sluta med att vi värmer rumporna på Indigo. Vi får se om man får någon känsla av "stundens allvar" ikväll. Annars går det nog bra ändå. År tvåtusenåtta kommer ju ändå, även om man vill det eller ej!

Gott Nytt År till Er Alla!

Kramar

VIP på SEB :)

"Jullov", det har jag nu äntligen fått... Lisbeth önskade inte ens God Jul på vår sista föreläsning utan istället önskade hon oss lycka till i pluggandet. Säger väl lite om vad för typ av lov det rör sig om!

Men det känns nog bra, känns som luften gått ur en och som att man kommer att behöv samla all energi man kan uppbåda för att ens ork packa och ta sig hem imorgon bitti. Ensam ikväll igen, jag som längtat efter att få babbla med Linda som jag inte sett sen förra torsdan, men icke, hon kommer hem hit till Uppsala imorgon först. Skall mysa framför sista programmet av Bonde söker fru och packa ikväll.

Idag var jag in till SEB och härjade lite... De skickar kvitto för 10kr varje gång jag för över pengar från åländska till svenska kontot, fast jag bockar i att jag inte vill ha något, och dessutom sa när jag öppnade kontot att jag inte ville ha några extra papper! Nu har de hänt igen, för fjärde gången i rad. Känner mig som en gnällkärring, men många bäckar små bildar en stor å... Kände mig nästan som hemma när jag kom in på banken här. För se på SEB jobbar en ålänning i kassan! Och nej jag vet inte vems pojke han är, men man hör på hans vackra stämma att hans härkomst är Östersjöns pärla ;). Och vi ålänningar håller ju ihop. Jag har vart in till banken två gånger tidigare och han har betjänat mig en gång, tydligen tillräckligt för att han skulle minnas en. Fick nämligen gå före 4 stycken i kön till kassan! Han kom fram och kalla in mig i nått bås backstage. Där snackar vi VIP-service! :D. Sen undra han hur jag trivdes och så, som sagt nästan som att vara hemma! Det visade sig att den enda tenta han bomma på universitetet var just den som väntar mig 17de januari i statistik. Så det kändes ju tryggt! Vem vet, kanske jag sitter i ett bås på SEB om 10 år och pratar om Mise och Ålandstidningen med förrymda öbor? Only future can tell...

Nu äggmacka, min absolut största last just nu!

Jag drömmer om en Juuul, hemma

Nu vill jag ha slut på skolan! Jag vill inte packa ner de där förbannade böckerna i väskan och släp hem dem till Åland i övermorgon. Men det är skillnad på vilja och att måsta. Jag vill en sak till... Jag vill ha en vit jul, jag vill att det skall se ut som den 3 november 2006 (då bilderna är tagna), när jag kliver upp om 6 dagar och kikar ut från mitt rum. Jag vill att Svibyviken skall ligga stel och blank. Det är mycket man vill, och mycket man inte vill. Jag vill till exempel inte skrapa runtorna på bilen och pälsa på mig fem lager stickig kofta för att uthärda kylan. Jag vill kunna gå i kjol på juldagen utan att riskera att strumpbyxorna fryser fast i benet. Det vill jag. Sen vill jag inte sätta mig på en rimfrostig sadel och cykla till skolan om en timme, jag vill sitta här i nattlinnet heela dagen. Men det är bara två föreläsningar kvar nu! Sen börjar den stora ångesten, projektet att lära in allt de pratat om under den senaste 1,5 månaden... Det är återigen en sak jag inte vill! Men nu får det bli slut på gnället! Dags att diska, jag vill inte!

Tum(m)en ner för Grötmajas nya jeans :)

Välkommen!

Först och främst vill jag hälsa min nya läsare; Morfar Lennart, välkommen! (Det är alltså karln som sitter och sover på bilden ovan! Min Morfar är expert på att sova i sittande ställning, en mycket imponerande talang!). Kul att du hittat hit, och mormor med för den delen. Kanske man med den vetskapen måste försöka hålla sig rumsren nu framöver?! ;) Om det nu ens är möjligt.

Sitter vid köksbordet, Linda är borta på jobb till onsdag. Har just käkat middag och klockan är tie, tie på kvällen. Men vad middan beträffar så skulle klockan egentligen behövt visa tie på morgonen. Havregrynsgröt, rågmacka med ost, kaffe och pepparkaka. Har inte ätit middag så här sent på evigheter och inte slarvat heller och käkat gröt, men kanske det var dags nu, om 3 kvällar är man ju återigen hemma till dukat bord. Bäst att leka student nu och suga på ramarna, så blir skillnaden mer avsevärd :)

Slutade fyra idag och var egentligen helt färdig då, men cyklade ner på stan för att kika på lite mobiler. Slutade med att jag fastnade i ett provrum, omgärdad av jeans. Ojdå. Hur kunde det gå så fel? :P Men jag beeehövde faktiskt ett par nya jeans, och jeans kan man ju ha i år! Vart så himla glad med (okej storleken kan ha varit jääättelik på just den här modellen...men) jag kunde ha 29tum i midjan. Jag lever hela tiden med föreställningen att jag har 33-34... Vilket leder till att jag får springa som en tätting efter nya att prova. Detta var extra jobbigt idag med en 2kilos statistikbok i axelväskan! Hursomhelst var det nog första gången på ååårtal, ja kanske tom första gången nånsinn som jag fick på mig den storleken. Men "storleken har ju ingen betydelse" det vet vi ju alla, men lite glädjande så här inför julgodistider ändå! :) Firade detta glädjebesked med att inte gå och träna.

Var ju hem över helgen. Fredagen tillbringades i lugnets tecken med god middag och bubbelbad och sömn i min ack så sköna säng. Livet är bra gott. Lördagmorgen började med frukost på sängen. Och detta trots att jag inte fyllde år. Kalla mig bortskämd snorunge. Eller efterlängtad utflugen fågelunge kanske :). Man skall nog inte komma hem för ofta för då får man inte samma behandling :). Men egentligen så är det enda jag gillar med frukost på sängen omtanken. För frukost på säng... Hur jobbigt är det inte egentligen? Först och främst att

1. ...äta 1 minut efter att man slagit upp sina sömndåsiga ögonlock för att kaffet inte skall kallna.
2. ...dricka kaffe liggandes
3. ...undvika att få smulor i sängen
4. ... inte kunna somna om på en tallrik och en mugg, utan måst mak sig ur sängen, (vilket ju egentligen är behändigt för en förstaklassens snarkofag).

Och bara för den här listan så kommer jag antagligen aaaldrig få se skymten av en frukost på sängen igen. Men jag menar inte SÅ, snälla tolka mig inte fel. Det är ändå trots allt mysigt! Ibland. Tanken är det finaste med det hela.

På kvällen bar det va på julfest. Riktigt trevligt, och vi slapp bordsplaceringen. Skönt. Efter det ett sedvanligt Arken och kvällen rundades sen trevligt av. En lyckad kväll och en komisk morgon.

Sen bar det, i smått segt tillstånd, av på Stormskärsmaja teatern. Den var lång men väldigt bra ändå. Hem o käka och sen var det inte mycket i en som ville genomgå den 4,5h långa resan tillbaka till Uppsala. Pluggade på båten och satt mig sen trött och småfrusen i en iskall buss. "Oj det är 2 grader inne i bussen", kluckade chauffören glatt, han hade åkte med tur o retur så bussen var snarlik ett kylskåp. Tanterna flabbade och flaskor tappades. Att folk inte kan förstå att hålla söndagen helig, festa o supa och härja på! Nej tvi vale. Hann precis in till ICA och fick mig frukost innan de stängde tie.

En frukost som vart både frukost och middag idag alltså. Men nu håller jag på att somnar åv här framför skärmen. Dags att få sin välförtjänta nattsömn!

Nedan följer en galen party-pix bild från XIT's hemsida. Maken till märklig min!Går nog bara att åstadkomma vid 2 snåret på Arkens dansgolv. Man känner ju knappt igen sig själv! :)

Tack ICA för lårkakan

Så har man landat på Åland då! Efter en bussfärd till båten med öldrickande gåbbar (klockan åtta på morgonen) med tillhörande underbältet-humor. Ombord möttes man av tanter som drack jäger och stor stark klockan tie tillsammans med en stor tallrik mamma scan och en drös pojkspolingar som var på kryss för att bunkra upp inför julen. Det var skönt när de äntligen signalerade för landstigning. Var annanstans finner man ett sånt beteende om inte på Eckerölinjen, eller möjligtvis i en studentkorridor? :)

Är nu äntligen hemma, och här var det minsann råkallt, åt just smör för första gången på sex veckor, vilken lyx! Och mitt rum var såå snyggt städat, riktigt trevligt att komma hem till. Tack Mamma.

I onsdags hamnade jag alltså till Norrlands med Linda och co. Först cyklade jag omkull, påväg TILL förfesten i säkert 110. Bara för att jag börja fundera över huruvida Folkes Livs, som ligger i rondellen, är en ICA-butik eller inte? Finkammade febrilt fasaden med blicken och glömde då att hålla ögonen på cykelbanan och dvs trottoarkanter (ICA är roten till det onda!). Så nu pryder en vackert blå lårkaka mitt vänstra lår, mycket snyggt till klänningen jag skall ha i morgon. Ska se om ja kan hitta nått smycke som matchar till den blålila nyansen. Linda fick sopa av mig jord ur ansiktet när jag väl haltat upp till förfesten. Men man får väl ändå säg att jag hade tur som inte tog emot mig med handleden eller nått, låret håller bättre att landa på!

Sen var vi på ett release-party, vilket låter mer märkvärdigt än det kanske var. Men bra musik spelade de! Som den rixfm-skvalande musikmänniska jag är vet jag inte alls vad det kallas, men tydligen var det någon form av indie-jazz... Sen for vi vidare till GH och sedan Norrlands kl 22. Där dansa vi en massa, mest för att deras kortdragare inte fungera, så att hänga i baren skulle ju vart smått onödigt. Har inte tidigare träffat så mycket ålänningar på ett och samma ställe som då, det är tydligen där de hållit hus! Träffade några som jag aldrig pratat med hemma, han ena visste jag inte ens att var ålänning, men han kände igen mig. Jag som lever med den föreställningen att jag vet vem alla är men ingen vet vem jag är :P.

Det var en märklig utekväll på så vis att alla trodde att jag och Linda var syskon eller släkt. Åtminstone sju gånger fick jag frågan under kvällen. En gång när vi stod och hängde vid dansgolvet kom det fram ett par som tillsammans enats över att vi måste vara tvillingar! Lite konstigt för vi hade inte ens likadana kläder, men blont hår och lugg. Men hur många har inte det?

Imorgon vankas julfest, det blir skoj det, antagligen rundas kvällen av på arken, men dit har man ju inte varit på 2 mån så kanske det kan bli kul. Lär ju vara mycket julfestande gäng ute om int annat!

Bondläpparnas favoritprogram

Om fem minuter börjar det!

Bonde söker fru. Hur skall vi klara oss utan det om onsdagarna framöver!? Vi har just vart och käkat thaibuffé så nu känner man sig som en riktig spärrballong! Återkommer med vidare skildring över gårdagkvällen ute i svängen... nuu tvdags!

Morgonpigg (?) tvättande nattuggla

Jag gjorde det!

Klev upp upp klockan sju prick alltså, efter endast en snoosning på väckarklockan! Somnade lite sent, men dock efter en kvart, vilket var otroligt efter 3 koppar kaffe framför tvn precis före läggdags :D. Mörkt ute, mörkt inne, varmt och mysigt i sängen, kallt och lysrörsvitt i tvättstugan. Jag låg kvar en stund och övervägde hur nödvändigt det faktiskt var att kliv upp. Väl uppe piggna jag till och fick nästan för mig att ta en promenad medan de första maskinerna snurrade, det var så där lagom kallt ute, friskt. Men nej. Någon måtta fick det vara. Gick upp till lägenheten, satte igång guds uppfinning till äggälskaren; min äggkokare och tände lite ljus medan kaffet kokade. Dukade upp alla femton pålägg (nåja, läs fyra) och sju brödsorter (okej tre, men man kan ju alltid låtsas). Satt sedan och njöt i mörkret, läste Nya Åland från lördan i värmeljus skenet och mös vid tanken att klockan bara var halv åtta :). Man borde kanske göra det oftare, kliva upp så där okristligt tidigt alltså, dagen blir så mycket längre! Men nu är jag istället trött som om klockan var nie på kvällen. Tror jag skall ta en tupplur på maten och kanske gå och träna sen om jag orkar kravla mig ur sängen för andra gången idag.

Hörde på nyheterna i morse att ICA-handlarna (drygt 1400 stycken) skulle ha krismöte angående sitt falnande rykte. På nyheterna sa det att försäljningen av köttfärs gått ned med 50% sedan Uppdrag Granskning sändes, egentligen förra veckan. Jag är inte förvånad.