Tack ICA för lårkakan

Så har man landat på Åland då! Efter en bussfärd till båten med öldrickande gåbbar (klockan åtta på morgonen) med tillhörande underbältet-humor. Ombord möttes man av tanter som drack jäger och stor stark klockan tie tillsammans med en stor tallrik mamma scan och en drös pojkspolingar som var på kryss för att bunkra upp inför julen. Det var skönt när de äntligen signalerade för landstigning. Var annanstans finner man ett sånt beteende om inte på Eckerölinjen, eller möjligtvis i en studentkorridor? :)

Är nu äntligen hemma, och här var det minsann råkallt, åt just smör för första gången på sex veckor, vilken lyx! Och mitt rum var såå snyggt städat, riktigt trevligt att komma hem till. Tack Mamma.

I onsdags hamnade jag alltså till Norrlands med Linda och co. Först cyklade jag omkull, påväg TILL förfesten i säkert 110. Bara för att jag börja fundera över huruvida Folkes Livs, som ligger i rondellen, är en ICA-butik eller inte? Finkammade febrilt fasaden med blicken och glömde då att hålla ögonen på cykelbanan och dvs trottoarkanter (ICA är roten till det onda!). Så nu pryder en vackert blå lårkaka mitt vänstra lår, mycket snyggt till klänningen jag skall ha i morgon. Ska se om ja kan hitta nått smycke som matchar till den blålila nyansen. Linda fick sopa av mig jord ur ansiktet när jag väl haltat upp till förfesten. Men man får väl ändå säg att jag hade tur som inte tog emot mig med handleden eller nått, låret håller bättre att landa på!

Sen var vi på ett release-party, vilket låter mer märkvärdigt än det kanske var. Men bra musik spelade de! Som den rixfm-skvalande musikmänniska jag är vet jag inte alls vad det kallas, men tydligen var det någon form av indie-jazz... Sen for vi vidare till GH och sedan Norrlands kl 22. Där dansa vi en massa, mest för att deras kortdragare inte fungera, så att hänga i baren skulle ju vart smått onödigt. Har inte tidigare träffat så mycket ålänningar på ett och samma ställe som då, det är tydligen där de hållit hus! Träffade några som jag aldrig pratat med hemma, han ena visste jag inte ens att var ålänning, men han kände igen mig. Jag som lever med den föreställningen att jag vet vem alla är men ingen vet vem jag är :P.

Det var en märklig utekväll på så vis att alla trodde att jag och Linda var syskon eller släkt. Åtminstone sju gånger fick jag frågan under kvällen. En gång när vi stod och hängde vid dansgolvet kom det fram ett par som tillsammans enats över att vi måste vara tvillingar! Lite konstigt för vi hade inte ens likadana kläder, men blont hår och lugg. Men hur många har inte det?

Imorgon vankas julfest, det blir skoj det, antagligen rundas kvällen av på arken, men dit har man ju inte varit på 2 mån så kanske det kan bli kul. Lär ju vara mycket julfestande gäng ute om int annat!