Känner mig som hemma i spinningsalen

Nu tar hon väl ändå i, tänker någon... Ja, det är sant, jag började mitt "nya liv" igår och spinningsalen känns inte alls lika hemma som den var förra våren då jag besökte den flitigt, MEN...idag fick jag känna mig hemma av en annan anledning.

Dels satt en ålänning några cyklar ifrån mig, okej, jag känner inte honom, men min mamma brukar stöpa ljus vid jul, med hans mamma. Yes, världen är liten.

Sedan satte sig spinningledaren upp på sadeln och öppnade munnen. Och ut klingade den vackraste dialekten av dem alla... eller nu ska jag inte ljuga för jag vågade nästan inte tro att det var den. Tänkte för mig själv "hon är bergis från norrland, där säger de ju också "int"" men sen när hon skrek "tjugi" och sade "å" istället för "och" å mycket annat, som att lämna bort bokstäver på olika ställen och inte avsluta orden ordentligen (jaa man lägger märke till mycket i sin dialekt när man lyssnar uppmärksamt på andra som man förväntar att ska prata rikssvenska :P)

Så jag frågade och mycket riktigt. Måste fråga mammas ljusstöpars son om han känt igen dialekten och han sa att han också suttit och funderat om det var "the one". Tänk vad några välklingande ord kan värma en (förvisso patriots) hjärta i vinterrusket.