Bränd propp måndag kväll

Istället för att yppa min irritation på facebook och framstå som världens gnällspik för vänner och kollegor så kan jag ju lika gärna göra det här, på bloggen.

Alltså jag vet att detta är ett så kallat I-landsproblem OCH att jag inte är världsbäst själv på området MEN. Nu är det så att jag höll på att bränna en propp när jag kom hem, trött och slut från gymmet. Inte en enda parkering ledig.

Eller jo. Egentligen en halv. Om inte den där förbannade bmw:n med estniska brickor skulle parkera som ett jäkla arsul. Det går inte EN dag utan att han ställer sig snett, så att det tjutt tjutt ryms in en till bil i rutan bredvid, eller ställer sig över två rutor. Jäkla idiot. Sånt här kan göra mig såå arg efter en lång arbetsdag, eller ett tufft träningspass. Funderade en ögonblicks sekund på att skriva ett brev till honom, på ett gammalt kvitto med bananskalsfläckar som låg kvar i bilen.

Det skulle väl ha låtit i stil med "You fucking IDIOT, where have you got your driving licens from, learn to park, for fuck sake!". (på engelska såklart, eftersom han är est, och säkert felstavat i all min ilska). MEN jag hejdade mig, jag menar tänk om han skulle ta illa upp och placerara en bilbomb vid min bil, eller pissa i fläkten som hämnd?

Sånt här gör mig sjukt irriterad alltså. Folk som parkerar snett, när det är ont om plats. De är nästan ännu värre än folk som tror att deras bilar är förråd. Men bara nästan.

Ifjol hade vi två bilar som stod helt stilla och insnöade heeela vintern. Jag ringde till vår fastighetsskötare och klagade. Han påstod att han inget kunde göra. Jag ringde igen. Han försökte. (ja, jag vet att jag kan vara liiite jobbigt ibland! ;)) Den ena tillhörde en som flyttat för flera månader sen (den bilen blev sedemera stulen; it wasn't me, men ingen var gladare). Och den andra var svenskreggad och tillhörde en pojkvän till en som bodde i huset. Jag hotade med att ringa till tullen (för se tullen gillar inte att svenskreggade bilar uppehåller sig too long på vår lilla ö). Inte heller estniska kanske (just got an evil thought).

När nu de här bilarna ääääntligen försvann avlöstes detta av en sunkig gammal vit bil som fylldes till bredden med gamla däck, parkerades för nära utfarten (så man måste vara försiktig varje gång man skall in och ut) och som inte heller den rört sig på 3-4 månader.

Sen hjälps ju inte parkeringsbristen direkt av att det hålls AA-möten i vår trappuppgång. Det finns tydligen många "anonyma" alkoholister som går på mötena. De röker i trappuppgången och alla kör de bil. Förra veckan glömde någon lyktorna på på bilen. Lite orolig blir man. Med tanke på deras anonyma titel, undrar man ju ibland eller så har jag bara alltför mycket fördomar...

Hur som helst antar jag att det är bra och förhållandevis anonymt för dem att hålla till i ett vanligt lägenhetshus. De slutar alltid sina möten typ samtidigt som jag kommer hem från sju-träningen. En gång så kom alla ut samtidigt som jag skulle stiga in i trappuppgången. Det var helt mörkt. Jag tänkte att jag inte kan tända lampan, för jag vill ju liksom respektera deras anonymitet (för det står ju AA på ytterdörren den kvällen som det är möte, så de är ju ganska obvious varför de är där). Så jag famlade in i mörkret.

Då tänds lampan. "Här var det mörkt!",sa en. Och där stod jag mitt bland dem. Jag försökte nästan blunda. Egentligen är det nog jag som är pinsam som tycker att de kanske tycker att det är pinsamt om jag ser dem, fast det är ju helt vanliga människor. Och det är ju strongt av dem att inse att de behöver hjälp.

Och det är ju superbra att om de kan få hjälp. Bara de kunde ge f-n i att ta min parkering! ;)

Nu skall jag ta nått att käka, har bergis energibrist, sedan jag har så kort stubin. Har varit på HIT (High Intensive Training) riktigt kul, bortsett från att jag fick ligga i en suspekt benpresställning med en svettig gubbe med pannband, som luktade, just det, svettig gubbe. Nästa gång skall jag tänka både en och två gånger var jag lägger mig!

Tjohopp!

Julen 2011

Julen 2011- var julen då Conny och jag fick TRE glassmaskiner (årets julklapp?). Det var även julen då jag tog mitt kliv in i smartphonevärlden (läskigt!). Efter ett halvårs velande fram och tillbaka om huruvida htc är bättre än i-phone (utan resultat) behöver jag inte längre grubbla på vilket. Tomten valde helt enkelt åt mig :). Men eftersom jag är myndig kunde inte tomten signa all papper som krävdes, så än så länge har jag inte fått prova den lilla skapelsen! Jag är förväntasfull! Men imorgon öppnar ju affärerna på den här holmen igen (mellandagsrea, vad är det?) och då är det jag som är först där och fixar abonnemanget!

Ja sedan fick vi ju massa andra fina prylar; kastruller, skålar, glas, fat och smörjor att tvätt sig med m.m. Så nu gäller det bara att hitta plats för allt i skåpen...! :)

Efter 6 års väntan var bastun hemma hos mamma och pappa äntligen klar (natten till julafton) så vi fick vår efterlängtade julbastu efter julgröten på julaftonsmorgon. Länge sen man badade bastu, och vad fin den blev! Bra jobbat pappsen!

Efter bastun drog C ut till Geta och firade julen där, han kom åter till stan sent på natten och öppnade sina sista paket innan vi trötta åkte hem.

Vi var inte alls sugna till en början att göra den årliga juldagsutgången. Men efter matkoma och sömn piggnade vi till och hamnade (tillsammans med tusen andra, typ) på Arken. Juldagen är ju alltid lite speciell, eftersom det var just då, 03.15 i arkens garderob 26.12.2007 som jag träffade C för första gången. Det blir därför alltid lite av en årsdag för oss, och ett arkenbesök hör därför nästan till obligatoriskt...

Nu bär det ut på en promenad! Julskinkan skall bort från skinkan ;)

I stormens spår

Vi såg stormen i vitögat!

Eller nåja, jag erkänner det var en onödigt dramatisk inledning ;). Jag talar förstås om stormen, med stort S, stormen Anna, som började som ett skämt. Tydligen. I lokaltidningarna har det skrivits flitigt om Stormen Anna som härjade Åland i fredags (då undertecknad befann sig mitt på Ålandshav, men det är en senare historia). Nu påstår dock en reporter på Ålands radio att en meteorolog som radion varit i kontakt med uttalat sig om att de ju inte namnger stormar i Sverige (Gudrun döptes tydligen av norrmännen, och i Amerikat har ju otaliga kvinnliga stormar passerat under de senaste decennierna). Meteorologen döpte då stormen till Anna och reportern på radion nappade på. Att den lilla fjutt stormen sedan utvecklades till orkanvindar gjorde att namnet fick mer spridning.

Vi skulle alltså på Idol i fredags och det lovades busväder. Mamma tvingade oss, inte alltför glada medresenärer, att kliva upp halv sju och ta morgonbåten. Men tur var väl det. Mammor vet bäst. Hade vi inte tagit morgonfärjan hade vi inte kommit oss iväg för Rosella hoppade sedan över dagsturen.

Men man undrar ju om de verkligen borde ha gått ut? Som de sjömän vi är hann vi precis få i oss frukosten innan gungandet satte igång. Och det gungade. Det gungade så att kaffekopparna flyttade sig över bordet, det gungade så att kvarglömda juiceglas förflyttade sig ett par meter över långborden för att sedan dimpa ner och sugas upp i den (föga angenäma?) heltäckningsmattan. Det gungade så att de överdådiga plastkransarna lättade från väggen. I ala carten ramlade ett vitrinskåp omkull, med ett berg av glaskross till följd (tur att man inte blev under!). Det gungade till och med så mycket att kaffet nästan kom tillbaka upp i munnen och jag fick lägga mig på den (föga angenäma?) heltäckningsmattan (dock inte i juicen!) för att hålla det på plats (too much details, men ni hajjar).

Personalen ombord verkade själva förvånade över att båten överhuvudtaget gick. De hade fått information kvällen innan om att den skulle ligga kvar i hamnen... (vilket de kanske firat med en eller två?). När vi kommit över havet fick vi höra att det blåste 30m/s vid Nyhamn (en bit ut från hamnen på Åland), tydligen hade även Birka mätt upp rekordhög vind i form av närmare 40 m/s. Man undrar ju hur det kommer sig att Rosella (med sin ena trasiga motor) gick ut i denna storm, var det ett noga övervägande eller kan det möjligtvis haft att göra med att rederiets högsta höns passande nog befann sig ombord? Det låter jag vara osagt...

Väl "framme" ropade kapten i högtalarna att "jag har dåliga nyheter". Kajplatsen var upptagen av en båt som inte lägga ut pga stormen. Totalt 1,5h försenade fick vi slutligen backa av båten och påbörja vår färd mot julshoppingen och Idol.

Idol var en upplevelse måste jag ändå säga! Jag är ju ingen konsertmänniska. Somnade nästan 3 ggr under Bob Dylan i Globen. Men detta var ju show, och det var kul att få se hur det går till vid inspelningen. Att man följt programmet hela hösten gjorde ju såklart saken roligare!

Om rätt person vann? Ja, hon bjöd på bäst show, MEN Robin gjorde vinnarlåten bäst.

Stormvarning och Idol

Efter denna veckas två arbetsdagar är det återigen dags att ta helg :) (Trycker på gilla-knappen). Imorgon bär det nämligen av till den svenska huvudstaden, i vilken hela familjen Jansson planerar att se finalen i Idol :) (Hoppas Robin vinner!).

Det känns kul att vi kommer oss iväg på detta eftersom det lär vara sista året som Idol körs i Sverige, och många är ju de säsonger man följt från tv-soffan genom åren! Särskilt spännande blir att se extra artisten som de brukar ha i varje program, det borde ju vara nån alldeles extra när det är sista-sista finalen skulle man ju tycka!

Ena smolket i bägaren är väl att det, i vanlig ordning så fort man så mycket som yppat ordet "sverigeresa" börjar varnas för klass 2 varningar och storm. Så att man istället för att få känna sig förväntansfull, och allt skall gå smidigast möjligt, måste oroa sig för om båten överhuvudtaget går! Stön, det är verkligen nackdelen med att bo på en ö!

Så istället för att hinna med massor på förmiddagen (hade förvisso kanske lite väääl optimistiska planer) och sova lite längre (vilket verkligen skulle behövas!) tvingas vi ta första färjan imorgon bitti efter mammas domedagspredikningar om "29 m/s i byarna" och "båten kommer inte att gå mitt på  dagen sen". Om denna ytterst opassande stormvarning inte hade inträffat hade vi kunnat åka kl 13. Men istället blir det att stiga upp halv sju (tidigare än en vanlig jobbdag). Ja, jag gnäller lite nu. I know.

Det kommer hursomhelst bli hur kul som helst (när vi väl kommer dit, OCH de har ju vilorum på Rosella).

Annars då? Jo lilla fiaten har fått komma ut på permission från farbror doktorn. Den har legat inne i 6,5vecka, bl.a. i väntan på en slang. Slangen har nu anlänt men visade sig naturligtvis (?) vara fel. Så nu har det fixat ihop en provisorisk lösning som håller "antingen en månad, eller ett år". Så nu har jag lämnat in den för omfälgning på verkstan, men kommer inte kunna hämta ut den som tänkt imorrn... Och sedan skall den ombesiktas på måndag. Lilla fiaten har nämligen körförbud och sommardäck i dagsläget (jippi säger vi på den!?). Men snart är allt på grej, bara rätt slang anländer, besiktningsmannen vaknar på rätt sida OCH båten går imorgon.

Nu skall jag måla naglarna!

Trevlig helg!

Eskilstuna-helg!

I helgen var vi på roadtrip till Eskilstuna! Trots att vi varit lite oroliga över hur vi skulle ta oss dit gick resan som på en räls (fast vi åkte bil!) :). Vi anlände vid ett-tiden och fick genast checka in på hotellet som låg precis invid ån. Det var nog inte många som bodde där för de var jätteflexibla med både in- och utcheckning, vi skulle ha fått checka ut vid 18-tiden dagen efter, om vi hade velat. Så där kan vi absolut tänka oss att bo igen! Vi hade dessutom utsikt över ån och såg klocktornen på kyrkan från huvudkudden.

Efter att vi vräkt i oss den största pizzan & kebab portionen ever vankades det inflyttningsfest hemma hos Hanna! Tråkigt nog fick vi inte med oss kameran, men det var kanske lika bra ;). Helt bestörta blev vi när vi fick höra att krogen stänger redan klockan två i E-tuna. Man hinner ju knappt in, innan man skall gå hem! Även om jag många gånger slängt skit över vår lokala krog Arken måste jag nog säga att gräset inte är grönare på andra sidan Ålands hav. Köer ö-v-e-r-a-l-l-t, det var bra musik, absolut, men trångt och oorganiserat. Garderoben låg dessutom utomhus i ett tält - som gjort för att bli förkyld? Nej men stället var helt okej annars, om det inte vore för att det stängde 45min efter att vi kom dit och för att det var så trångt, vi sega ålänningar orkade helt enkelt inte tagga till med vetskapen att vi snart skulle gå hem igen ;).

Höjdpunkten på resan var ändå att få återse en ganska stor del av uppsala-ligan, känns så konstigt att tänka att det var ett år sedan och i vissa fall ännu längre sedan man sågs senast! Men det kändes som vi började där vi slutade, vilket är otroligt skönt!

Idag har jag bara gått hemma och myst över att både jag och C är lediga och har klämdag. Vi sov till halv tolv. Efter en osedvaligt lång helg med både julfest (i fredags) och sverigebesök känns det nu så himla lyxigt att vi får vara lediga två dagar till! Vi köpte nya julgardiner, bordsduk och matta i Sverige som nu pryder köket. Kuppade lite och bjöd mamma på kaffe, så hon hjälpte mig med upphängningen! Visst blev det fint! Nedan syns den berömda före-&-efter-bilden:

Grönt är skönt?

Imorgon är det dags för julfest! Temat är grönt. Suck! Jag som har min garderob sorterad efter färg, kunde snabbt konstatera att den gröna högen bara rymde en urtvättad ljusgrön ginatricot tischa och en paf-reklam t-shirt i illgrön. Ahapp. Panik. Nåja, kanske inte panik ändå, men en lätt suck. Jag som hade köpt en svart klänning när vi var i helsingfors för julfeständamålet och inga gröna accessoarer äger jag heller. Öppnade C's garderob och bad en tyst bön om att det där, bland alla skjortor, skulle uppdagas en supersnygg grön klänning med perfekt passform, som jag liksom i alla hast glömt bort. Men icke. Däremot! Så hittade jag ett grönt bälte från C's dagistid, eller första år i skolan (hur i jessunamn det kommit med i alla flyttar och hamnat på rätt) men jag blev såå glad. Ett grönt bälte till min svarta nya klänning. Men den lyckan vara inte länge, för det passa inte alls.

Nöden har ingen lag. Jag snubblade över en grön bandana i garderoben, nu har jag pinat den över kroppen fast den hör hemma på huvvet, I know. Nu funderar jag skarpt på att "kuppa" lite imorgon och komma i förd en paf-bandana som topp. Undrar om någon skulle notera hur mycket jag då gått in för temat ;)

Zumbarumpa i ekorrhjul

Veckorna springer så fort att jag inte minns vad jag gjort under veckan innan det plötsligt är fredag igen... Är det så när man hamnat i ekorrhjulet månne?

De senaste två veckorna har det varit fullt upp på jobbet och motivationen för träning har lyst helt med sin frånvaro, så trist (meeen jag har nästan blivit klar med mitt broderi i alla fall, så pluspoäng utdelas härmed till tant-Malin).

Denna vecka är det återigen lugnare och det firas med nyvunnen träningslust! Igår var jag på Zumba med Tanja, gud vad jag älskar hennes pass! Det är så bra musik och mycket rump-latino, inte så mycket afrika-afrika stuk. Jag gillar mer latino varianten, då får jag ju använding av min stora rumpa ;) Och på tal om stor rumpa så kom ja utsökt att tänka på en bild som vi tog på semestern med tjejerna på Rhodos 2006:

Snacka om häng-rumpa! Riktigt såå illa är det inte (hoppas jag) men bra är den att ha när det skall zumbas! Idag var mamma och jag på pilates, det har jag nog inte vart på sedan gymnasiet. Jag intalar mig att det vore bra att få in lite smidighet och stretchträning, i kombo med styrka i min träningskompott. Dessutom så lär man ju ska få så långa och slanka muskler av just pilates, och vem vill inte ha det, liksom? :)

Imorgon är det Body Combat och på torsdag är det 29års kalas ute i Geta. Som ni hör är det full fart, och jag hoppas verkligen att detta träningssug som återigen fallit över mig håller i sig, i alla fall till jul.

På fredag är det pappa konjak för C och egentligen bowling med jobbet för mig. Men vi får väl se vad jag och Charlotte hittar på när karlarna är och firar nyfött med konjak. Vi har redan tusen planer som inbegriper; hårfärgning, gardinfållning, julkortsskapande, julgodislagande och vindrickande ;).