Nu undrar ni säkert alla, kära läsare, hur det gick idag? Jag måste tyvärr göra er besvikna...
....ty svaret kommer först i slutet av januari! Jaa, ja vet, nåågot irriterande. Trodde man skulle kunna få besked idag direkt, men nej. Det är tydligen inte bara så att vaska fram deltagare. I slutet av januari hör det alltså av sig om man får komma på slutaudition, om så är fallet sker sedan inspelningen ganska så direkt efter.
.Men hur gick det då? Till att börja med sov jag ju jätte oroligt, efter att äntligen ha somnat halv två vaknade jag sedan som ett vrak på morgonen. Laddade ner de mest kända låtarna från melodifestivalen 1956-2007 så jag kunde lyssna på dem i lurarna på tåget. Skulle möta Emma på Centralen halv två, men hon missade sitt tåg, med två ynka minuter!
.
På väg till Stockholm.Panik. Stress. Jahapp, lilla Malin skulle nu hitta bort till ingenstans i stora Stockholm. Hittade till Hötorget (tack Sofia!) och hittade till busskuren. Böööp. Där tog det stopp. Hur beställer man biljett på mobilen och varför funkar inte mitt kort att dra i biljettautomaten?! VARFÖR kan man inte få köpa biljett på bussen på gammalt hedeligt vis? Nåväl, det finns snälla hjälpsamma människor i Stockholm också. Jag fick hjälp och off I went.
.
.Min hals blev förlängd, oroligt satt jag på helspänn hela bussresan för att inte missa hållplatsen. Som i och för sig var ändhållplatsen, men det skulle väl va just likt mig att lyckas missa att kliva av på den också :P.
.Banankompaniet och sedan till höger till Magasin 5 i hamnen. Bygglovs stora lastbil stod parkerad utanför. Jag måste kommit rätt. Upp med hissen. Ta i hand och fylla i ett formulär. "Vilka skivor skulle du ta med till en öde ö?", "berätta om ett roligt musikminne" osv. Stress, nervositet och årets fulaste handstil. Sen när har det varit så svårt att minnas sitt eget telefonnummer?!
.Sedan fick vi gå in i ett konferensrum. (Hallå! Var är den flashiga studion?!) Där fick vi ställa oss på rad i nummerordning. Jag fick nummer 112. (nödnummret, kändes tryggt!) Två castingansvariga, två producenter och någon upphovsrättsansvarig satt på rad med sin filmkamera.
.Presentation. Hej jag heter Malin. Jag kommer från Åland. Sedan berättade vi varför vi hade sökt och varför vi trodde vi skulle passa. Kan Toni så kan jag, sa jag. Så fråga dom om Toni och jag var släkt. "Nej inga är vi de heller" sa jag, varpå dom skrattade åt min dialekt (hmm måste va första gången? :D). Ett par gånger under timmen vi var där anmärkte de nog lite på mitt uttal typ: "Nej niiiuu". Jag sa åt dom att "ska ni också börja?!:)" och de skratta gott. På det hela taget var jag inte alls så nervös som jag trodde att jag skulle vara, och de skrev t.o.m ett plus i kanten då jag erbjöd julgodiset som jag hade i väskan. Haha! Nej men de var så lättsamma så det gick fint.
.Man skulle alltså fylla i texten när musiken tystnade. Jag knep
"av tredje graden" i
Banankontakt, med Electric Banana Band som ingen kunde före mig. Missade tillsammans med de andra
"Your Song" med Elton John och var vääldigt nära att knipa "
Tre gringos" men sjöng
nästan istället för
minst. Sedan missade jag på en Britney-låt (vem lägger henne på minnet?) men knep
"when I was a little bitty baby...", alla andra sjöng pretty baby, hah! Det gick otroligt fort, man hann avverka kanske 10 låtar max på stunden vi var där.
.Jag tror de måste gå mycket på personlighet och om man log och dansa och mima med när de var de andras tur. De sa så. Jag tror jag kan ha sett väldigt allvarlig ut när jag fokuserade på texten :D. Sedan tror jag, fast jag är jävig i frågan, att faktumet att jag är ålänning faktiskt kan vara ett plus. Det får mig (som vanligt) att sticka ut lite i den svenska gråa massan ;). Och så kan jag få möjlighet att försvara titeln.