söndag 14 september 2008

Surt sa räven om rönnbären


På tal om höst... Har ni märkt att rönnarna dignar av bär i år? Det är knappt så träden orkar med att bära bären. Det sägs ju att om det är mycket rönnbär så blir det en kall vinter? Det talesättet får verkligen komma upp till bevis i år!

Strålande höstig söndagsmorgon


Vilken härlig morgon det varit, en strålande solig. Vilken kontrast mot gårdagens mörka, gråa dag fylld av tristess, huvudvärk och dåligt humör. Steg upp 9 imorse och gick ut på promenad genom stan. Det är något speciellt med att få gå och promenera runt för sig själv när det känns som att de flesta ligger och sover. Lite triumferande strosar man runt längs med ån och tänker att "haah det här sover alla andra bort!". Tänk vad vädret kan påverka en och göra dagen så mycket gladare. Väl hemma igen hade solen gått i moln och en disig grå massa lagt sig över himlen. När de andra vaknar med dunkande panna efter en sendragen lördagkväll, drar upp persiennen och konstaterar att det är mulet, vaknar man själv med solen i ögonen. Lycka.

torsdag 11 september 2008

Berg-o-dal-bana

Känner en
Barnslig frustration över att det alltid måste finnas hinder
Hinder att hoppa över, hinder att snava över eller gå runt
Runt, som katten kring het gröt
Gröt till frukost men någon häcklöpare är jag inte.
Inte heller lokförare, tänk om allt kunde gå som på räls?
På räls, men inte sittandes i främsta sätet i en berg-och-dal-banevagn
Upp-ner-upp-ner-upp
Upp går förväntningarna, innan vagnen åker ner i besvikelse och otrolig saknad
Saknad som utbyts i glädje, skratt och bubblande kärlek
Kärlek som i hårda kramar, samhörighet och oendlig trygghet
trygghet o ensamhet hör ej ihop, ensamhet leder till saknad och värk i hjärtat, en längtan
Längtan efter dig.
.
Poeten har vaknat, för att lika fort gå och lägga sig igen. Ikväll är vagnen påväg neråt. Men man kan faktiskt inte vara på topp jämt. Det vet väl alla som åkte berg-och-dalbana nån gång! Imorgon går det uppåt igen, högst uppe på toppen vankas inflyttningsfest, glädje och skratt. Skall bita ihop och sova bort nedförsbacken, imorgon vaknar jag och då är vagnen på väg uppåt igen. Det lovar jag.

onsdag 10 september 2008

Jajja Daja, där satt den!

Jupp ni ser rätt, nu skall gängets minst sportintresserade lägga sitt tryne i blöt. Men först måst jag få klargöra, för sextioelfte gången: NEJ jag är inte finne, jag är ÅLÄNNING. Varför hejjar jag då på Finland när det kommer till sport. Eller rättare sagt; på Sverige i fotbollssammanhang och Finland i ishockey? Jag har fått höra sarkastiska uttalande om att jag "vänder kappan efter vinden" och att "man måste ju vara konsekvent" (känn dig träffad Eric) men nu råkar det ju faktiskt finnas en förklaring till detta märkliga beteende, och den lyder:

Åland är det som ligger mig varmast om hjärtat (nuu vart ni förvånade, va?! :P) och de få ålänningar (vi är ju trots allt bara dryga 27 000) som lyckats i idrottssammanhang tävlar under finskflagg. Sad but true. Så länge ålänningar tävlar för Finland, hejjar jag på Finland (sorry pappsen :P). Finland brukar dock inte kunna kvala in till stora tävlingar såsom EM och VM i fotboll och där blir Sverige såklart det naturliga alternativet. Eftersom Sverige näst efter Åland ligger mig närmast till. Så länge inte Sverige-Finland möts så får alltså båda lagen mina mest högljudda hejjarrop.


I kväll mötte Sverige Ungern och det slutade vad jag hört med seger, för Sverige. Det är bara att gratulera. Ikväll spelade även Finland VM-kvalmatch mot Tyskland, en match som slutade oavgjort 3-3, inte illa pinkat! Och veeem gjorde 1-1 målet då? Daja Sjölund, och ni kan ju gissa varifrån han kommer? ;)

Lasagne afton


.

Okej, jag maskade från plugget idag. Jag erkänner. Jag maskade dessutom från träningen, men jag såg till att få min fysiska aktivitet tillgodosedd genom att städa hela lägenheten (läs:krypa omkring och sopa golvet med en lite sopborste eftersom dammsugarn har slut på påsar...). Det vart grönsakslasagne, kiwi-citron-ananas kräm och jordgubb-ananas smoothies till morgondagens frukost.

.

I lasagnen hade jag; champinjoner, paprika, tomat, broccoli, zuccini, gullök, morötter, tomatkross, bönor och fetaost. Varvat med denna mojka hade jag en vitsås gjord på mjölk, mjöl, salt, peppar, tomatpuré, malen muskotnöt, vitlök, basilika och timjan. Och såklart lasagneplattor. Man tager vad man haver. In i ugnen på 250 grader och sen är den färdig att avnjuta efter ca 50min. Mättande och nyttigt vart det i alla fall! Kul att ha Helene in town det här året också, det är alltid skönt att få se ett gammalt(?) kärt ansikte emellanåt :)

Fullspäckad ledig dag

Idag är jag ledig.

Det är tufft och jobbigt. För när man är ledig måste man göra så mycket och hinna med en massa. Bli super-Malin helt enkelt. Man skall uträtta ärenden, plugga, laga mat och städa, handla och träna. Allt tror man sig hinna på sin lediga dag. Jag har i alla fall kommit mig för att ringa och kolla upp allt kring studiestödet och ändrat adressen så nu mamma slipper du eftersända mina telefonräkningar! En halvtimmes kamp att ta sig upp ur sängen halv åtta utkämpades innan jag drog ut på dagens morgonpromenad, åtföljd av rix fm's babbel.

Sen har jag väl kommit 10sidor i min bok, bara 30 sidor till så är jag ganska nöjd med dagen. Jag tänkte laga till en broccoli-lasagne, samma som jag testade i våras och lovade farmor receptet till (det kommer!) och försöka hinna träna lite innan Helene dyker upp. Linda skall fara och se på Sverige-Ungern på Råsunda ikväll så det passa ju bra med lite sällskap här. Nej men om man skulle ta och återvända till boken igen då... puuust och stön

Så vackert så man smälter




Min superduper spacade tuppeware ufo-matlåda har dragit sin sista suck. Det har väl knappast undgått någon (eftersom jag klagar så fort jag kommer åt...) att vår micro gått i strejk så att vi nu är förpassade till att värma all mat i ugnen. Lite som att förflyttas tillbaka till stenåldern. Förvirring har redan uppstått då vi inte kommer ihåg att vi inte längre kan poppa popcorn, värma kaffet eller tina matlådor på ett par minuter förrän vi står där vid diskbänken och är på väg att stoppa in popcornpåsen/kaffet/matlådan i vår icke existerande micro. "Jaaa just det, det gååår ju inte!" Jag hoppas inte Mormor blir alltför ledsen för att jag förstört min fina julklapp. Det stod på den att den var ugnsfast, men till vilken temperatur, och sen var Linda och satt på locket innan hon skjutsa in soppan i ugnen... Resultatet talar väl sitt tydliga språk.