Berlin baby!

I söndags kom jag hem från en weekend i Berlin. Jag åkte tillsammans med mina kollegor på en resa som personalklubben ordnade men som skedde på ens fritid och bekostades privat. Det var riktigt trevligt att umgås och lära känna några av kollegorna bättre, det blir ju en helt annan grej när man reser tillsammans, äter tillsammans och hänger i fyra dagar. Inga traditionella personalsammankomster kan slå det.

Alla delade rum, utom jag som hade turen att få ett eget! Först tyckte jag att det skulle vara lite läskigt, men väl där förstod jag inte vad jag tänkte på! Det var ju så skönt!

Rummet var lite märkligt. Toaletten låg i hallen och i det lilla rummet fanns bara en toastol. Sedan fanns, vad som du normalt hittar i ett badrum, resten inne i hotellrummet, bredvid sängen. Så man klev ur duschen precis bredvid sängen! Man fick ju även gå en bit för att tvätta händerna efter toabesök, strange! Några av mina kollegor hade problem med att det blev fuktigt i rummet - inte så konstigt med det här upplägget! :)

På fredagen var vi på en 2 h sightseeingtur och stannade självklart vid en del av muren som fanns kvar. Måste ju säga att det här med Berlinmurens fall och uppdelningen av öst och väst mest känts som en liten, liten del av historiaundervisningen i skolan, detta troligtvis för att det ändå får kvalificeras som nutidshistoria.

Ett par sidor i historieboken - nästan 40 års verklighet för berlinarna. Jag var bara 2 år när muren revs så självklart minns man ju inget av den tiden och därför känns inte murens historia lika påtaglig och verklig för mig, som den måste göra för de som var gamla nog att minnas media-rapporteringen 1989 och tiden före och som kanske t.o.m hann besöka DDR. Men självklart känns det ju både märkligt och overkligt att man bara för 24 år sedan kunde dela upp en hel stad på det där viset. Igår när jag var ute på promenad lyssnade jag på första halvan av P3-dokumentär om Berlinmuren, önskar jag lyssnat på den innan jag for dit, men varför göra saker i rätt ordning?

Vad jag förstått, byggdes muren för att hindra flykten från öst till väst. Det var fritt fram för de som bodde i väst att gå fram till muren, medan invånarna från öst var satta under hård bevakning och motade med kulspruteeld om de försökte ta sig över gränsen genom att klättra, simma eller på annat sätt fly. Muren förstärktes därför mot öst av ytterligare en mur och mellan de bägge murarna fanns ett ingenmansland, upplyst av strålkastare och bevakat av prickskyttar. I öst var det grått och nedgånget, huset på bilden ser sådär typiskt deprimerande ut som man föreställer sig att det var i öst. Idag kunde man inte se någon skillnad på öst och väst även om det mesta i öst alltså byggts upp de senaste 20åren och det således är en tämligen ny stad. Det enda som kanske skiljde var symbolerna på övergångsställets trafikljus. Ampelmann som de hette på tyska. De hade ett helt eget utseende i öst.

Bredvid muren fanns ett stort museum vars fasad var helt täckt av kulhål. Totalt pepprad. Man kunde inte undgå att i tankarna förflyttas till hur det måste varit när kulorna ven.

Stora delar av staden var avstängd för det stundande Berlin-marathonet som hölls på söndagen. Självklart hittade vi oss fram till Brandenburger tor.

Vi hade vissa problem att komma vidare med guidingbussen pga att polisen spärrade vägen för en kortege  av bilar som for upp till slottet (tror jag det var, staden var full av fina byggnader överallt, så man blev minst sagt snurrig). Hursomhelst så stod vi parkerade på första parkett och väntade på att få en skymt av Angela Merkel eller någon annan känd tysk som vi ändå inte skulle vetat namnet på. Spännande ;)

På lördagen hittade vi en längre bit av muren som vi posade framför. Rob Watkins som var med på resan och som är en duktig fotograf (han bar säkert 25kg fotoutrustning med sig 24/7 under hela resan) tog denna bild som jag lånat. Vi var tre från Finance med på resan och här är omslaget till vårt kommande album ;)

Molnen skingrade sig och vi åkte 203 meter upp i tv-tornet. Hissen gick väldigt snabbt!

Vi lyckades tajma in solnedgången precis!

Och till vår stora glädje fanns det en bar där uppe med drinkar som "Vanilla Sky" & Tequila Sunrise och andra liknande namn som passar bra på en drinkmeny uppe i luften :)

Efter att solen gick ner och lamporna tändes i storstaden, tog vi hissen ner och begav oss till en restaurang där vi kunde sitta ute och äta! Visst infravärmen var bra, men ändå! För övrigt var både mat, vin och öl billigare än hemma. Man fick en bra snitzel för 13 euro och en halv liter vin för 4,50, helt ok! :)

Tornet som det såg ut när vi kom ner.

På lördagen for vi till minnesmonumentet för Europas mördade judar. Det var ett stort område som var en aning sluttande åt olika håll som var täckt med stora betongblock. Inunder fanns ett museum som var väldigt gripande och som hade ett bra upplägg. I första rummet fick man med hjälp av en serie bilder, följa historien om vad som hände under åren då judarna föstes ihop i ghetton och hur de sedan gick så långt som till koncentrationsläger och ett försök till utrotning av alla judar från ett land till ett annat i Europa. I nästa rum låg dagboksanteckningar, vykort etc. som hittats och bevarats från den tiden, många så otroligt hemska, skrivna i stunder då författarnas kommande öde gått upp för dem, usch! I tredje rummet fanns bilder av familjer som alla slagits i spillror på ett eller annat sätt och historien om deras öden, och i sista rummet lästes namnen på mördade upp med en liten kort beskrivning om just den personens öde. Dock fanns såklart inte alla namn med, om så vore fallet skulle bandet som spelade upp namnen behöva snurra i över 6 år för att komma igenom alla namn. Detta var ett hemskt och tungt ställe att vistas på men ack så bra att det finns - vi får aldrig glömma vad som hänt.

Lördagskvällen slutade på ett mer lättsamt sätt då vi gjorde ett besök på Spielbank Berlin. Ett casino i tre våningar. Det var intressant att se, då jag aldrig varit till ett så pass stort casino tidigare! Jag förlorade 15 euro men min kollega öka sin insats med 1700% från 4€ till vad får du räkna ut själv ;)

Hem bar det igen på söndagen och vi åkte med en busschaffis som verkligen inte gillade marathon- avspärrningarna och som verkligen inte gillade att ha en hel buss med glatt samtalande personer med hyffsad hög ljudvolym. Hur man råder bot på det? Man spelar klassisk musik för att lugna nerverna och på HÖGSTA öronbedövande volym! Det var riktigt komiskt innan vi var framme. Han skruvade upp volymen i varje korsning och ökade från 23 till 57 på stereons ljudgradering och tillslut satt alla och skrek för att göra sig hörda över tonerna till stråkkvartetternas klassiska toner.

Jag ger Berlin som storstad ***** *** av tio!