Jag vet inte var jag skall börja. Det är så mycket som har hunnit hända på detta års första veckor så det är svårt att finna ord till allt. Jag hoppas nu innerligt att man skall slippa läsa om fler olyckor och dödsfall, fler "RIP" på facebook. Det har varit för mycket nu på sistone, det går inte ens att ta in allt. När chocken lagt sig, kommer alla frågor som aldrig får något svar, saknaden. Minnena. Jag tänker inte skriva mer, för jag vet helt enkelt inte vad jag skall säga. Annat än att det är så otroligt ledsamt alltihop, att vi gråter och minns, att vi saknar.
Du var unik, one of a kind.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar