Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar

Klädchock.

Jag håller som bäst på att packar ihop kläderna som grabbarna skall få släpa hem imorgon. Men vad fruktansvärt mycket det är! Jag som gång efter annan stått med bekymmersrynkan ristad i pannan och undrat vad jag skall ta på mig för dagen. Jag har ju iiiingenting! Men efter att jag plockat ut allt ur garderoben, så när som på tie tröjor/ t-shirts som jag tror mig klara mig utan att jag börjar sakna dem i sommar, var jag bara tvungen att ringa Hanna och få det bekräftat att det inte är onormalt att släpa hem 70-80 linnen/t-shirts och tröjor, tie klänningar, 4 par skor, 4 kjolar och 5 par jeans... Var kom alla dessa kläder ifrån? Och det finns inga däribland som jag känner mig kunna riskera att avvara. Jag känner dock också att det är lite av vansinne att släp hem så pass mycket kläder så att ja i princip kan byta topp varje dag hela lovet. Det var där Hannas betryggande röst försäkrade mig om att det är okej. Vi enades om att; för att känna sig helt hemma så vill man kunna välja och vraka bland sina egna grejer, man vill ha allt inom räckhåll i-fall-att-om, för annars känner man sig inte helt hemma. Så det så.